Jag går över frostbitna ängar

känner kölden bita i mina kinder

dimman sveper som en slöja,vit,böljande

solen slickar de granna höstlöven

det knastrar om mina steg

och det blir spår efter mig i gräset

andedräkten liknar den böljande dimman

det är jag och naturen

Jag andas in den kalla luften

och känner styrka

höstluften letar sig in under kläderna

en behaglig friskhet genomfar min kropp

Trots kölden utanför

finns värme inombords

några ord vill jag säga

”tack för att jag finns till”

De orden ropar jag ut i naturen

då jag går över frostbitna ängar.