Solen lyser in i köket

men i mitt hjärta är det mörkt.

Alla glada barn som skrattar

men min själ är tom och blöder.

Sjukdomen härjar i min älskades kropp

det finns ingen utväg, ingen hopp.

Med våren brukar allting ge sig

planterar blommor, på ytan allt som det ska,

inuti kaos – hur blir det med oss alla

framtiden oviss

– ”varför just vi” frågar jag?