Kvart i åtta på morgonen är Jasminka Mehmedbegovic på plats hemma hos Hamdija, en bosnisk man i 70-årsåldern som inte talar någon svenska. Han har varit uppe sedan klockan fem så nu behövs det någonting att stoppa i magen. Hon lagar frukost. Det blir gröt, smörgåsochkaffe.

Hon jobbar på Hemtjänstförinvandrarei Göteborg.

— Äldre som kommer hit har ofta stora problem med att kommunicera med omgivningen därför att de inte kan svenska. Men det gäller även dem som bott här i många år, när de blir gamla och dementa tappar de det nya språket och börjar prata på sitt modersmål.

— Samtidigt sitter de ensamma och isolerade och är helt beroende av andra människor.

Under veckorna är Jasminka den enda person Hamdija träffar. Hon kommer två gånger om dagen, på morgonen och klockan fem på kvällen för att ge honom medicinen. Sedan händer ingenting. Men snart ska Jasminkas man hjälpa honom med att sätta upp en parabolantenn. Då kan Hamdija få in den bosniska kanalen och följa sitt gamla hemlands utveckling.

På väggen ovanför telefonen sitter en liten lapp med några ord översatta från bosniska till svenska: Hjärta, mage… Ifall Hamdija skulle få ont och behöva hjälp, kan han ringa och meddela det.

Hemtjänst för invandrare startade som ett mål-3-projekt. Nu står företaget på egna ben. Efterfrågan på personalen är stor — främst i de invandrartäta områdena.

— Vi har ungefär 24 språk representerade, säger Haklime Hassan som leder företaget. Men det räcker inte. Det ringer hela tiden folk och frågar efter olika minoritetsspråk och ovanliga dialekter.

Förutom de 25 anställda tar hon in timvikarier när det behövs. Senast i går fick hon tag på en man som kommer från Kenya.

Idén med hemtjänst för invandrare växte fram för några år sedan. Haklime som ursprungligen kommer från Bulgarien, hade precis startat en förening för invandrade kvinnor.

— Vi satt och pratade om att många av oss tar hand om både sina barn och svärföräldrar, det är mycket tungt. Vi insåg att det inte fanns tillräcklig information när det gäller rättigheter till hjälp, berättar hon.

Haklime startade med hjälp av Mål-3-pengar, gav personalen undersköterskeutbildning och skaffade praktikplatser till dem.

Nu samarbetar hon med åtta stadsdelsförvaltningar i Göteborg och efterfrågan på tjänsterna ökar hela tiden
.
— De ringer dagligen från olika ställen och vi åker ut till stadsdelarna och informerar bland andra enheterna för individ- och familjeomsorg, berättar Haklime och fortsätter:

— Tiderna har förändrats, invandrarna ställer fler krav idag. Många som trodde att de skulle återvända kan inte göra det. Nu vill de istället leva ett bra liv och inte belasta sina barn med jobb och då söker de hjälp utifrån.

De språkkunskaper som efterfrågas mest är turkiska, bosniska, ryska, persiska och arabiska.
Haklime nöjer sig inte med Hemtjänst för invandrare. Hon har en ny verksamhet på gång, en slags dagterapi för äldre invandrare. De ska ha chansen att träffa andra från hemlandet, få tidningen läst på deras eget språk, promenera samt utföra trädgårdsarbete.

— Vi har hyrt en tomt där det ska finnas möjlighet att plantera blommor.