Plötsligt fanns hon bara här,

jag minns exakt när.

Hon på en dyna i vår fåtölj,

log och var så nöjd.

Hon skulle inte få komma in,

nä, hon skulle inte få komma in.

Men hon såg så hungrig ut,

hon fick lite mat till slut.

Sen låg hon där på verandan och sov,

och det, det fick hon lov.

Men nej, vi ska inte ha nå´n katt,

ändå fick hon komma in en natt.

Så smög hon sig sakt in i våra hjärtan,

och vår kärlek och vänskap hon vann.

Nu har hon namn och ett halsband på,

och Ronja hon gör

som mest katter gör

de kommer och går.