Hon är gammal och krokig, rynkad och fårad,

men känner sig överkörd, maktlös och sårad.

Hon är arg på politiker, sjukvård och sparbeting,
av det vi byggt upp finns snart ingenting.

Hur ska det gå, hon säger med hetta,

vad skall det bli av allt detta?

De fattiga blir fattigare och rika än mer rika,

Hör upp dott folk det är dags att gå ut och skrika.

Kräva vår rätt till bra omsorg och vård,

det måsta bli vår sammanhållande tråd,

att alla ska ha råd att leva och äta,

sträck på Er nu och ryggarna räta.

Det måste bli slut på svångremspolitiken,

satt ur spel är moralen och etiken,

respektera våra krav politiker alla,

släpp prestigen och låt divalaterna falla.

Skattepengar kan ej betala fallskärmar och bonus,

hör hur medborgarna ropar detta i korus,

respektera att skatter är gemensamma resurser,

Ej privata slantar för politikernas börsar.