Vem som får hemtjänst eller inte är på väg att bli en klassfråga. Allt fler kommuner skiljer på hushållshjälp och hjälp med rehabiliterande effekt. Den som har råd uppmanas att anlita privat städhjälp. Lågutbildade äldre får oftare hjälp av anhöriga än högutbildade.

— Det blir en skiktning så att arbetarklassens kvinnor sköter gamla på arbetet och fritiden, säger Marta Szbehely.

Hemtjänsten i Sverige kom till på 1950-talet och var den första välfärdstjänst som vände sig till alla socialgrupper. Den ökade explosionsartat fram till slutet av 1970-talet. 1980 fick 34 procent av dem som var 80 år eller äldre hemtjänst. 1997 var den siffran nere i 20 procent.

— Skillnaden kan inte förklaras av att folk har blivit friskare, säger Marta Szbehely.

Den svenska principen om att individens behov av hjälp ska avgöra är på väg ut. Biståndsbedömarna i kommunerna undersöker i allt större grad vad de närstående kan bidra med.

Idag får bara de allra skröpligaste hemtjänst. Det är inte bara svårt att få hjälp, efterfrågan på hemtjänst har också minskat.

Man styr med taxan och skrämmer bort både dem med låg pension och dem med god ekonomi. Detta är ett stort avsteg från vad som gällde tidigare, menar Marta Szbehely.

— Det är risk för att hemtjänsten får tillbaka sin fattigvårdsstämpel, säger hon.

Marta Szbehely pekar på en undersökning som visar att ju närmare barnen bor desto mindre hemtjänst får de gamla föräldrarna. Alla har fått mindre hjälp men allra störst skillnad är det för sammanboende som fått sin hjälp minskad med hälften.

— Så länge det finns någon som är upprättstående hemma så anses ”behovet kunna tillgodoses på annat sätt”, säger Marta Szbehely.

Hon berättar om en ny kategori som hamnar på sjukhem: män som vårdats hemma av hustrun och tagits in för korttidsvård när hon blivit tillfälligt sjuk. När hon tillfrisknat vägrar hon att ta hem honom igen. Med några timmars hemtjänst hade aldrig denna situation behövt inträffa, menar Marta Szbehely.