— Jag är rädd för att arbetsledaren ska se när jag går till facket, säger en av städarna.

Hon vet aldrig från dag till dag hur länge hon ska städa. Hon är anställd fyra timmar men ofta visar det sig att hon behövs åtminstone sex.
Städarna som Kommunalarbetaren talat med tycker att de ska kunna vakna på morgonen och tycka att det är roligt att gå till jobbet, något de inte gör nu.

Det är små gliringar; att ha gått i fel tröja, att ha rökt för länge, att ha felbedömt vad som behövs städas eller inte, att inte ha använt ”ögonen” vid den så kallade tillsynsstädningen. Städningen ska bara göras där det anses nödvändigt. För städarna handlar det om att inte lägga ner för mycket tid och sedan kan de få veta av arbetsledaren att så här får det inte se ut. Enligt städarna snålas det även med rengöringsmedlen. I sista sköljvattnet kan de få tillåtelse att ta litet Allrent.

— Ibland känns det som om ISS vill vi ska bränna ut oss så de kan ersätta oss med yngre, friskare städare som gör jobbet ännu snabbare, säger de.

Löner och semesterersättning har inte stämt när de utbetalats. Ibland har lönen varit för låg, ibland har ISS krävt att städarna betalar tillbaka pengar.

— En del vågar inte ens ifrågasätta att de fått fel lön, för då blir ledningen sur på dem, berättar städarna.

Anställningskontrakt har skrivits på först två månader senare efter någon anställts. När städarna har haft synpunkter på arbetsmiljön har de kallats in en efter en för samtal med arbetsledningen. Vissa har tagit det med ro, andra har gråtit.

Informationen är bristfällig när det gäller att städa bland patienter och på infektionsavdelningar. En timanställd fick lära en annan vad som gäller

Arbetsledningen har ibland lyst med sin frånvaro, i stället har några utvalda städare suttit och passat telefonen.

En vikarie skulle klara av ett städområde på fem-sex timmar i stället för åtta. När hon inte gjorde det var hon inte välkommen igen.