När vaktmästarna fick makten
KOLUMNENAtt vaktmästarna ofta kan mycket om det mesta vet alla som fått hjälp med de mest märkliga saker. Men lite ovanligare är det att även chefen säger:
- Det här klarar ni bäst själva -- och sen ser till att ge vaktmästarna så mycket makt att cheferna inte längre behövdes.
Detta hände i Västervik för 15 år sedan och fungerar än idag. Vad utvecklingen av yrkesrollen betytt berättade fastighetsskötarna Conny Carlsson och Anders Johansson när kommunalare från hela landet samlades för att inspirera varann med exempel på bättre lösningar i jobbet, en del av Kommunals välfärdsprojekt 2003.
För Conny, Anders och de då 49 övriga vaktmästarna betydde fastighetschefens tro på ”fotfolket” stora förändringar.
Alla erbjöds att bli behöriga elektriker. De flesta nappade. Mellancheferna försvann. Attesträtt, upphandlingsansvar och kundkontakter lades över på fastighetsskötarna.
– Vi fick en dags utbildning i kontering och sen var det klart, berättar Conny. 50 av 51 klarade det utan problem. Dessutom sparade vi in mycket pengar åt kommunen eftersom vi såg både ”lufttimmar” och avställda sopkärl.
Nu sköter vaktmästarna självständigt ”sina” skolor, dagis och servicehus. På eget initiativ samarbetar de i lag och hjälper varann. Skolvaktmästarnas kamratförening utvecklades till en fackklubb. Och ett aktivt fack var en tung del i att arbetssättet överlevt när allt annat ändrats, tror Anders och Conny.
Lönemässigt har förändringen betytt mindre. Fyra löneklasser och sex hundralappar, det är allt, trots att de i arbetsvärderingen ligger 30 procent över andra vaktmästarjobb.
– Vi fick veta att det skulle bli såna besparingar på administrationen att det var en morot för oss. Men den har ruttnat för länge sen, konstaterar de.
(Kommunalarbetaren 3-2000)
