Det gamla brukskontoret i Fagersta är ett stort rött tegelhus alldeles invid järnvägen i Fagersta. För tre år sedan stod det helt tomt. Men sen i somras finns Flexibla gymnasiet här, på nedre botten, i korridoren till höger.

Redan innanför entredörrarna i glas hör man hur det bubblar från kaffekokaren, den står i hallen där man hänger av sig kläderna. Här finns hyllor med kurslitteratur, böcker som man kan få köpa på avbetalning.
Kicki Norström dyker upp. Kicki fanns med från början, och är kompetensrådgivare. Också ”Bettan”, Elisabeth Flodberg, är där. Hon började som elev i januari 1999.

— Jag hade gått tvåårigt gymnasium, social service, och hade haft vikariat efter vikariat. Så fick jag barn, och det blev drygt att jobba helger och kvällar.

Bettan har tre barn, snart tre, åtta och tio år. När hon bestämt sig för att börja plugga igen, blev det data.

— Jag avskydde data, hade fått för mig att det var jättesvårt, säger Bettan. Jag kunde inte hjälpa mina barn, de måste vänta tills min man kom hem. Det ville jag göra något åt.

Bettan blev så under hösten kompetensrådgivare på Flexibla gymnasiet.

Men innan dess hade hon fortsatt läsa, IT-fördjupning, engelska och svenska. Hon hade också fått en veckas utbildning för kompetensrådgivare. Det var bra för de andra eleverna att ha Bettan, som själv nyligen varit elev, som stöd.

— Jag skulle önska att idéerna vi jobbar efter här fanns på mina barns skola. Och att insikten fanns att vi lär oss på olika sätt.

I det första rummet intill kaffekokaren är väggarna gula (gult stimulerar nyfikenheten). Där kan man sitta runt bordet och fika eller äta, och där finns också ett skrivbord och en hörna med lite leksaker och böcker för barn som följer med.

— Var tredje elev är ensam mamma, berättar Kicki Norström. Ibland behöver de ta med sig barnen när de ska sitta och jobba. Alla har inte datorer hemma, hit kan de komma på dagarna eller kvällarna.

I Flexibla gymnasiet går man inte på lektioner mellan åtta och tre, hit kommer man för träffar med läraren eller för att jobba i grupp eller framför datorn. Resten av tiden läser man hemma.

Ute i korridoren finns anslagstavlan, den är viktig. Varje onsdag måste alla titta in och läsa meddelandena på anslagstavlan.

Det finns flera rum längs korridoren, efter det gula kommer de fyra kompetensrådgivarnas expedition. Här finns dagboken där allt aktuellt skrivs in, här finns prov inlåsta i skåp, listor med telefonnummer och uppgifter om alla elever. Sen följer ett koppla-av-rum med gröna väggar. Här finns en datorarbetsplats, förutom sköna fåtöljer, hörlurar och cd-spelare. Längre ner i korridoren finns datarummet i blått, med tio datorer, ett konferens- och grupprum i gult och sedan ett rum som ska målas om i lila (stimulerar andlighet). Här sitter ofta eleverna när de skriver sina prov.

Flexgymnasiet i Fagersta startade i november 1998 med 12 elever, till jul det året var de 20 och när vårterminen startade 40.
Vilka är det som väljer Flexibla gymnasiet?

I Fagersta finns det nu plats för 41 heltidselever, men det är kanske bara 15 som läser på heltid. I antal huvuden räknat, har gymnasiet nu en bit över 100 elever. Till jul fanns det en kö på ytterligare som ville 30 komma in. De flesta har jobb, hel- eller deltid.

— Vi kunde inte ana att vi skulle få det här gensvaret, även om vi trodde på idén, säger Kicki Norström. De första eleverna fick vi nästan övertala, nu växer intresset hela tiden.

Alla elever bor inte i Fagersta, en finns i Frankrike, sex bor i Norberg, tre på olika håll i Dalarna och tre i Skinnskatteberg.
Hur har det gått för den första kullen?

— Det har gått bra. En har gått vidare och läser data på heltid på det vanliga gymnasiet, hans tänker bli PC-samordnare, berättar Kicki Norström. En annan läser nu naturprogrammet på KomVux. Två har bytt jobb inom vården, de säger att utbildningen gjorde att de vågade söka nya jobb. Tre har återgått till sina jobb, men fortsätter läsa enstaka ämnen här, de säger att utbildningen gav dem en nytändning. En går på högskolan i Örebro, hon ska plugga vidare till socionom, en kom in på sjuksköterskeskolan, men hoppade senare av. Några läser vidare här.
Flera av eleverna är invandrarkvinnor med akademiska examina som läser svenska gymnasiekurser för att sedan kunna komplettera sina studier på högskolan.

Är det många som hoppar av?

— Nej, säger Kicki Norström. Det är det som är så roligt. Väldigt många har negativa erfarenheter av sin skolgång, de fick sitt självförtroende skadat, och tror inte riktigt på sin förmåga. Inte heller KomVux passade dem. En del kunde inte heller kombinera studier i KomVux med sitt oregelbundna jobb, det kan de däremot göra här. Det har gått bra för dem, och de får höga betyg.