Alla anställda fick under första halvåret i fjol en utbildning som motsvarade tre procent av den totala arbetstiden. Men skillnaden mellan grupperna är stora. SACO- och TCO-medlemmar fick 4,2 procent, LO-medlemmar 2,3 procent.

Högst upp på rankinglistan ligger TCO:s landstingsanställda kvinnor. Längst ner ligger LO:s privatanställda kvinnor, som redan har den lägsta utbildningsnivån, drygt tre av tio har bara förgymnasial utbildning. De får ännu mindre utbildningstid nu än de fick år 1994. Också för Kommunal har det skett en minskning sedan 1994.

Arbetsgivarna satsar minst på dem som har minst utbildning. Följden kan bli att kunskapsgapet ökar mellan en högutbildad grupp som ständigt får utveckla sin kompetens och en lågutbildad som får alltmer föråldrade kunskaper.

LO har gjort sin undersökning om personalutbildningen med utgångspunkt från statistik från Statistiska Centralbyrån, SCB, från 1994 fram till första halvåret 1999. Den visar stora skillnader mellan anställda med olika anställningsformer. De som har tidsbegränsad anställning får mycket mindre utbildning än de som är fast anställda. Sämst till när det gäller utbildning ligger de s.k. behovsanställda, de som erbjuds arbete när behov uppstår. Vikarier får ungefär hälften så mycket utbildning som fast anställda och behovsanställda mindre än en tredjedel.

Den offentliga sektorn satsar betydligt mer än den privata. Bäst är landstingen.

Sven Nelander på LO har gjort undersökningen:

— Alla inser att på en föränderlig arbetsmarknad krävs en fortlöpande, kompletterande utbildning. Ändå minskar personalutbildningen. Det är väldigt allvarligt för LO-grupperna, säger han.

Rapporten lämnas nu till arbetsgivarna och till regeringen.