Hon kommer cyklande på morgonen till jobbet i östra Stockholm från bostaden söder om stan. En cykeltur på åtskilliga kilometer. Den här dagen kämpar hon sig fram i snö och blåst. Åsa cyklar alltid till och från jobbet. Bra för konditionen och för plånboken, tyckerhon.

I ett par år har Åsa Beckman varit anställd på uthyrningsföretaget Competence sköterskejouren. Hon har valt att vara garantianställd på 75 procent. Ofta arbetar hon mer och kan ta ledigt under någon period för att resa eller ägna sig åt sina många fritidsintressen.

— Jag skräddarsyr mitt schema. För mig är det en fråga om livskvalitet, att vara i balans fysiskt och psykiskt. Jag tycker inte om när livet blir för rutinartat, därför sökte jag mig hit. Många hakar upp sig på lönen men jag prioriterar livskvalitet.

Att vårt behov av trygghet och fasta ramar sitter djupt märkte Åsa särskilt i början av sitt jobb på ett bemanningsföretag.

— Stackars dig, kan du inte få något annat, sa folk. De tänker inte på att alla kanske inte vill jobba fast på ett ställe.

Åsa var klar med sin utbildning till undersköterska 1990. I nästan åtta år har hon arbetat på samma avdelning på samma sjukhus.

— Jag var jätteängslig för att byta avdelning. Feg! Men jag klippte ut en annons ur Kommunalarbetaren om uthyrningsföretag och gick länge omkring med den i väskan.

Till slut vågade hon ta språnget och hon har inte ångrat sig en dag.
— Jag tycker om utmaningen: ena dagen hemtjänst, andra dagen akutsjukhus. Nöjet är att inte veta vad jag kommer till, att bara ha en adress. Jag trivs nästan överallt.

Alla nya arbetskamrater tar emot Åsa bra, säger hon. Hon har bara stött på ett undantag. De första fem minuterna på den nya arbetsplatsen är avgörande, då gäller det att få kontakt.

— Man får lov att vara framåt och inte stå och vänta i ett hörn att någon ska komma och ta hand om en. Men det är också viktigt att vara ödmjuk själv när man kommer. Man är ju ändå ny även om man vet ända in i ryggmärgen att man kan jobbet.

Under hösten har hon arbetat 16 timmar i veckan på Stockholm Medical Office. Ett par nätter i veckan arbetar hon åt Astra-Seneca som har forskningsstudier på Huddinge sjukhus. Nyligen anlitades hon av en sjukhusledning för att berätta hur det är att arbeta som uthyrd personal inför undersköterskor som är i riskzonen att förlora sina jobb.

Åsa Beckman får många lovord från administrativa chefen på Stockholm Medical Office, Marianne Forssell.

— Det har fungerat otroligt bra, säger hon. Åsa är duktig, kompetent, har intresse för människor och förmågan att lyssna på både patienter och personal, säger hon.

När Åsa är ledig, går hon och simmar med sin fyra och ett halvtåriga dotter Sofie eller gräddar pannkakor och ger sig ut på picknick. Hon och dottern rider tandemridning i skogen och är med i en sång- och rytmikgrupp med barn och vuxna. I somras reste Åsa och Sofie och en väninna med barn i samma ålder till Sicilien och hade det fint. Åsa har bestämt att det ska bli fler resor.

En fördel med att vara uthyrd är att hon inte behöver bry sig om personalkonflikter på de arbetsplatser hon kommer till.

— Jag har upptäckt hur mycket tid som går åt till att klaga över hur jobbigt allting är. Det behöver jag inte engagera mig i, jag gör det jag ska.

Hon har fått erbjudande om att stanna på några av de arbetsplatser där hon ryckt in men hon har hittills tackat nej.

Nackdelarna med jobbet är att man egentligen inte har några arbetskompisar, ingen som känner en personligen, tycker Åsa. Det kan bli väldigt tätt mellan bytena, efter semestern arbetade hon på fjorton ställen på en månad.

— Men många ställen kommer jag tillbaka till, folk känner igen mig. Vissa ställen ringer och vill att just jag ska komma.

Det företag där Åsa är anställd satsar mycket på sin personal, tycker hon. De har träffar efter jobbet var fjortonde dag, med olika teman och ledningen känner de anställda och håller bra kontakt. Det blir en kompensation för bristen på nära arbetskamrater på arbetsplatserna.

— När det gäller vård av dementa kan jag känna att jag inte riktigt räcker till. Där är det så viktigt med kontinuitet.

En förklaring till att vårdpersonal söker sig till uthyrningsföretagen kan vara att landsting och kommuner inte behandlat sin personal så bra, tror Åsa. Många har känt sig nedvärderade och osynliggjorda.

— Den förmån man möjligen kunde få som landstingsanställd var en almanacka — om man sparade plastpärmarna så att de kunde återanvändas år efter år.