Tolv kvinnor och fyra män mellan 20 och 60 år har infunnit sig. Och Kommunalarbetaren. Några av deltagarna är synbarligen mycket blyga men det ska Eila råda bot på.

Hon ger rådet att börja med att flirta med andra än den man verkligen vill ha kontakt med.

Vi skruvar på oss. Hur ska vi våga det?

— Jo, därför det ger självförtroende och rutin. När han eller hon med stort H till slut kommer är vi beredda att kasta oss över honom/henne, säger hon uppmuntrande.

Vi får veta att det är bra att ta initiativ.

— Gå fram till den du är intresserad av men stanna inte där för länge. Säg: vilken tur att jag gick hit och såg dig här. Ge telefonnumret eller ditt visitkort och gå iväg, stanna inte kvar och börja dricka öl i baren. Låt den andre få en chans att ta nästa steg, att göra ett val, säger hon och berättar att hon alltid har en bunt visitkort i väskan.

Det gäller dock att inte vara för påstridig, att kanske bara ge en enda liten komplimang, att veta var gränsen går.

Andra tips är att bära ett roligt klädesplagg som får folk att titta på en.
Ja, till och med att dyka upp med ena armen i gips, vilket föder ett givet samtalsämne.

Och kvinnor ska inte ständigt hålla sig i grupp för då vågar inte männen sig fram.

Eila berättar hur hon för åratal sedan var kär i en berömd författare som ofta dök upp i TV-rutan. En gång råkade de hamna på samma restaurang. Eila tänkte: NU eller ALDRIG.

— Jag stod vid dörren, När han till slut kom ställde jag mig framför honom, gav honom mitt visitkort och sade med ödesmättad röst: jag har väntat på dig i ett helt år.

Det blev upptakten till en lång och passionerad vänskap.

Så får vi veta något vi redan gissat oss till. Att det är främst ögonen vi ska använda oss av. De är kroppens dörr.

— Du som är litet djärvare kan använda dig av sovrumsögon — det vill säga långa, trötta, halvslutna ögonkast, som ingen kan motstå och som skapar erotisk spänning, säger Eila varpå det utbryter ett småfnissande i gruppen.

De flesta tycker att det är djärvt nog att våga titta tillräckligt länge på en man så att han ska lägga märke till en. För så kan en kvinna också göra och sedan vända bort blicken, enligt Eila.

Männen då, hur ska de göra? Eila ber Niko, en ung ljushårig man komma fram. Han får bli demonstrationsobjekt. Hon säger åt honom att han inte ska låta blicken flacka utan snegla och höja ögonbrynet samtidigt och se ut som hans ögon säger till en kvinna: Du är avsedd för mig.

Det är inte så lätt för Niko att visa och det blir litet fniss i salen igen.
Men det bekymrar inte Eila som föreslår att den som är blyg kan fokusera ögonen mellan ögonbrynen på en person, då det ser ut som man tittar rätt på den personen.

Att blinka är annars klassiskt. Det fungerar alltid utom i Hong Kong där det anses ohövligt.

De som har glasögon får rådet att absolut behålla dem på, inga kontaktlinser här minsann, utan vid lämpligt tillfälle tar man av sig dem och lutar sig fram emot objektet i fråga för att se honom/henne överhuvudtaget.

— Fråga hur han/hon mår, säg: berätta om dig själv, vem är du, vad önskar du dig mest av allt här i livet, instruerar Eila.

Nu ska vi lära oss att tolka signalerna hos det motsatta könet. Laura ombeds att komma fram. Hon ska slänga med huvudet litet.

Eila påstår att en kvinna kan visa att hon är öppen för en flirt genom att sitta med ena benet över det andra med knäet pekande mot den hon är intresserad av och genom att leka med ena skon, låta foten glida in och ut.

Några kvinnor i salen försöker och det hörs en och annan duns av skor som faller ned på golvet.

När en kvinna kommer in bland en grupp män gör de gester, som att rätta till slipsen eller ordna till håret. En mer sexuell signal är att mannen står i cowboyposen med tummarna under bältet och tittar på en kvinna längre än vanligt. Det är lättare för Niko att visa.

Eila föreslår att vi också ska studera gesterna hos den som vi riktar blickarna på. Sättet att lyfta en penna eller ett finger, att nervöst tumma på ett glas, kan avslöja om intresset har väckts.

Vi hinner lära oss att ge komplimanger och till nästa lektion ska vi ha tränat oss på småprat.

Den som inte har förmågan att tindra eller blinka med ögonen och leka med skor kan nämligen flirta sig fram genom livet med småprat och träna sig i att gå fram och tilltala okända människor.

— Huvudsaken är att du öppnar munnen och säger något. Om någon går förbi, har du bara några sekunder på dig, du måste handla snabbt. Fråga hur mycket klockan är, ja, vad som helst, säger Eila och betonar att det är bättre att inte alltid tänka sig för. En av hennes tidigare elever fattade spontant mod en dag, gick fram till en kvinna på en flirtkurs och viskade till henne: Är du ledig?

Nu bor de tillsammans och har ett barn.

— Att ha det modet kräver självförtroende. Det får vi inte på en gång utan det är något vi stegvis bygger upp, säger Eila.