Vem har inte suttit bakom en långtradare i en bilkö och häpnat över hur stora de är och hur många i rad det är här, en vanlig förmiddag. Förarna själva skymtar bara som skuggor bakom ratten. Men nu har en av dem, David Ericsson, med 20 år i yrket, lagt ett anteckningsblock bredvid sig i hytten och åstadkommit en charmig, sensuell och dieseldoftande beskrivning av livet på vägarna. Med debutverket Truck stop (Ordfront) får långtradarchaffisarna ansikte, kropp — och framförallt själ. Dessutom får yrket med falska körjournaler, dödsolyckor och stress sin plats i en samtida skönlitterär berättelse. Värt en guldpeng bara det! Truck stop är en rad löst sammanfogade berättelser, oftast med lastbilsfolket i centrum. Huvudpersonerna är därmed män i medelåldern, vana att jobba hårt, lite tilltufsade av livet men med någon sorts godhet och moral längst inne. Lite som Henning Mankells romanfigur Kurt Wallander, om han valt att köra bil istället för att bli polis. Några av berättelserna utspelas i andra miljöer, flera är bra men ingen har samma puls och närhet som vägberättelserna.
