Liza Marklund slog igenom som deckardrottning med buller och bång förra året. Hennes debut Sprängaren, om den nyfikna, orädda och lite dumdristiga journalisten Annika Bengtzon, blev en av de verkliga storsäljarna. I nummer två, Studio sex (Ordupplaget), förflyttar vi oss några år bakåt i tiden. Annika är sommarvikarie på Kvällspressen och tar emot tipset om en mördad ung kvinna på judiska kyrkogården. Sen följer genrens sedvanliga jakt på skyldiga med triumfer och motgångar i väl avvägd blandning. Dessutom serveras vi en intressant teori om politisk konspiration på högsta nivå.
Liza Marklund skriver allt bättre, den här boken överträffar Sprängaren rent språkligt. Även spänningen har höjts ett snäpp, men här finns en del kvar att göra. Hon har byggt en intressant intrig med ett moraliskt dilemma runt sin huvudperson. Och upplösningen är delvis oväntad. Som deckare betraktad är Studio sex ändå inte en riktig fullträff. Det intresse som väcks i början mattas en del i slutet. När trådarna ska knytas ihop tappar berättelsen tempo och trovärdighet, men inte värre än att den ändå känns läsvärd hela vägen. Den sårbara och samtidigt tuffa Annika Bengtzon är en intressant och engagerande hjältinna.
