Unni Drougges bok Meningen med män (Bra böcker) påstås, enligt baksidestexten vara ”en dråplig satir om kvinnors ständiga missnöjde över de hankönade.” Det är den inte alls. Boken är en slarvigt skriven och tämligen cynisk betraktelse på temat kvinnors allmänna ytlighet och mäns definitiva hopplöshet. Goda råd om hur man utnyttjar de idioterna till max blandas med ett ömsom rått och hårdkokt, ömsom ålderdomligt och illapassande språk. Kanske hade Drougge tänkt sig att lite grann apostrofera den klassiska brevromanen från 1700-talet? Men de gammaldags ordvändningarna sitter lika illa som en krinolin på ett raveparty. Jag har läst flera av Unni Drougges böcker med stor behållning. Inte minst Andra sidan Alex om ett alkoholistäktenskap i rocksvängen. Men Meningen med män är en meningslös roman och som satir håller den inte måttet.
