När vi ringer Joakim har han varit fyra dagar i London. Han reste dit med en kompis för att gå på en konsert. De hann med mycket annat också. I övrigt var han hemma i Göteborg och på landet under sommaren.

— Men det kan nog hjälpa andra med min sjukdom, om min insändare kommer in, säger han. Det kan öka förståelsen.

Han berättar att den som har DAMP behöver lugn och ro. På jobbet orkar man inte med för många olika intryck och olika rutiner. Förut har han haft arbeten han inte klarade av. Det är jobbigt att misslyckas. DAMP sänker självförtroendet.

— Samhället bygger mycket på att man ska lyckas.

Joakim har tagit för vana att skriva, när han känner sig orolig någon dag. Han skriver av sig oron i stället för att använda sprit eller droger. Men han har också gått i terapi hos en psykolog.

— Det skulle nog vara en bra hjälp för många. Jag tror att alla med DAMP har bittra perioder.

Vi fäste oss vid Joakims insändare. Då och då kommer vi att dela ut en Tyck med Tryck-tröja till någon som vidgar vyerna, sticker upp eller kommer med goda idéer.

Joakim Wingrens brev till Kommunalarbetaren:

”Jag är en 42 års kille som jobbar sen ett par år i en tvättstuga på ett sjukhem, tvättar kläder åt gamla alltså. Skjortor, blusar, koftor, byxor. Stryker också litet grand.

Att jag har detta jobb beror på att jag har DAMP och då passar detta jobb bra, tycker jag. Jag jobbar så att säga i egen takt, hämtar tvätt på de olika avdelningarna och lämnar upp den ren och fräsch.

Jag har bara gått grundskolan och sedan jobbat på fabriker, i långvården som biträde och även i storkök som diskare ett tag.

Men eftersom jag har litet inlärningssvårigheter så har jag till slut hittat ett arbete där jag kan känna mig harmonisk, även om det kan bli litet varmt i tvättstugan ibland.

Tack och lov så har jag P 1 på radion som sällskap hela dagen. En toppenkanal, särskilt Tendens är ett bra program. Ibland blir det tid att läsa lite, Zola, Jane Austen, Moberg, Moa Martinson ock så vidare.

Jag lyssnar också på musik. Jag spelar in kassetter hemma. Julio Iglesias, Diana Ross, Andy Williams, Sinatra osv. Det går jäkligt bra att hänga tvätt till musik!

Detta är inget intellektuellt jobb, men jag har många hobbies. Ett amatörskrivarsällskap är jag med i, med träffar där vi läser små noveller för varandra. Fast jag skriver inte själv, utom brev och insändare.

Jag går också på berättarkvällar på Oceanen och där får man veta allt om kärlekskranka kackerlackor och magiska aptassar. Det ni!

En gång i månaden går jag i en bokcirkel, där det läses såväl Hjalmar Söderberg som Harry Martinson. Sedan träffas vi på ett kafé på Linnégatan och snackar om böckerna vi läst. En fin stund ska jag säga. Säg sedan att vi män inte läser!

När jag var i skolan gick det inte så bra. Jag försöker så gott jag kan att ta igen litet nu på fritiden, i stället för karriär. Körkort har jag inget, men bussresor ger tid till läsning eller kontemplation, eller att bara slöa till rätt hållplats.

Förut reste jag litet ibland, bland annat till Spanien och Guatemala. Där lärde jag mig att snacka spanska, som är ett ovanligt vackert språk. Det finns en del spansktalande på jobbet, så jag får tillfälle att träna.
Ett tag var träning med vikter enda intresset. När jag tröttnat på det, efter att ha plockat hem en pokal till bokhyllan, så ägnar jag mig ibland åt litet gympa. Inte tillräckligt ofta tyvärr, vilket gett mig en tilltagande rondör vid midjan. Ingen är perfekt!

Jag skriver detta för att ni ska förstå att man kan berika sin tillvaro även utan karriär och med DAMP-problem
.
Men ibland slappar jag vid TV också. Jag gillar inte TV-sport, utan väljer hellre gamla filmer, engelska serier med komedi och så vidare.

Lägger ner litet tid och pengar på kläder ibland, men inte mycket.

Jag är ogift, utan barn och har haft ett par relationer som har gått åt pipan. Är ingen hejare på tjejer precis, utan litet blyg kanske. DAMP ger dåligt självförtroende. Men jag hoppas fortfarande på någon tjej att dela livet med.

Ett liv utan kärlek är väl litet tomt, eller? Vad handlar poesi och konst om? Jo, kärlek så klart.”