Kvinnornas århundrade
2000-talet blir kvinnotänkandets århundrade. Det förutspår framtidsforskaren Linda Genf. Förlorare är mannen i glesbygd som inte vill flytta på sig och inte lära sig något nytt.
En kvinnotänkande person är flexibel, kreativ och social. Hon är mångsidig och kan kliva i och ur olika roller. Detta sätt att tänka passar väl in i ett samhälle i snabb förändring. En gammaltänkande person däremot arbetar inom givna ramar, måste ha svar på allting och identifierar sig med en enda roll.
Den här modellen har Linda Genf hämtat från den amerikanska trendforskaren Faith Popcorn som förutspår att män nu kommer att anpassa sig till ett kvinnotänkande. Det måste de för att klara de samhällsförändringar som är på gång.
Industrisamhällets manliga hierarkier som inte tar hänsyn till vad kvinnor värderar och hur de vill organisera sina liv är på väg ut. Nu följer det postindustriella samhället som ställer helt andra krav.
Linda Genf är omvärldsanaytiker och framtidsforskare. Hon arbetar på det fristående företaget ”Kairos Future”. Forskarna där har vitt skilda utbildningar och bakgrund beroende på vad de fokuserar på. Sjäv är hon samhällsvetare och har läst bland annat statskunskap, ekonomisk historia och idéhistoria på universitetet.
För att tyda trender tittar hon på statistik, läser böcker och tidningar och håller ögonen vidöppna i största allmänhet.
De trender hon undersöker är på 20 års sikt. Hon ser på förändringar som inträffat de senaste tio åren och vad som kan hända i deras förlängning in i framtiden.
— Mycket talar för att kvinnor kommer att förstärka sin politiska och ekonomiska makt, säger Linda Genf.
Andelen kvinnliga riksdagsledamöter har exempelvis ökat stadigt sedan 1970-talet och är nu uppe i 40 procent. Med den takten kommer kvinnorna att vara i majoritet år 2005. Och för tio år sedan var bara tio procent av kvinnorna huvudförsörjare, det vill säga att de tjänar mer än sina män.
Idag är kvinnan huvudförsörjare i tjugo procent av Sveriges hushåll. I USA är den siffran ännu högre: var fjärde kvinna tjänar mer än sin man.
Samtidigt fortsätter många kvinnor av bara farten att sköta hela hushållet också. Om superkvinnan som går på högvarv för jämnan för att klara såväl jobb, barn, äktenskap och hushåll perfekt berättade Lina Genf roligt och medryckande på seminariet ”Mera kvinnligt”. Då gav hon rådet ”räkna till tre och säg nej”. Superkvinnan är ett övergångsfenomen, tror hon:
— Värdesystem är sega, det talar man om i idéhistorien. Idéerna förändras långsammare än samhällena. Men könsrollerna kommer så småningom att luckras upp när man förändrar samhället.
Linda Genf är född 1967 och lika gammal som ”Kreativa Karin”, framtidsmänniskan som hon målar upp i sin bok ”Morgondagens kvinna”. Kreativa Karin är högutbildad och skaffar familj sent. Hon går på lust, inte plikt i alla sina val i livet. Som konsument är hon miljömedveten. Hon bojkottar gärna företag som inte lever upp till hennes etiska hålling.
Hennes mor kanske minns när familjen äntligen kunde köpa kyl och frys men för Karin är materiell bekvämlighet självklar. Hon lägger hellre pengar på upplevelser och utveckling än på prylar. Hon gillar inte låsta hierarkier, vill ha ett intressant arbete som hon kan påverka. Hur man ”brukar göra” bryr hon sig inte om, hon tänker nytt. Hittar hon inget jobb hon trivs med startar hon gärna eget.
Linda Genf ställer Kreativa Karin mot ”Effektive Erling”, ”Omtänksamma Olga” och ”Rotfaste Roffe”. Hon betonar att dessa typer inte är några verkliga människor men att ändå en stor del av den svenska befolkningen följer detta mönster.
Effektive Erling har lägre högskoleutbildning, är inriktad på status och karriär och arbetar inom den privata sektorn. Han vaktar på sin position och släpper inte gärna in kvinnor. Erling kan bromsa men inte hindra Karins framfart. Omtänksamma Olga är en trygghets- och familjeinriktad kvinna med låg utbildning, den typiska kommunalaren.
— Kreativa Karins grupp växer, hon är en trendsättare. Men Omtänksamma Olga behövs också. Hon har rätt att få önska trygghet. Det finns en risk för att man lägger ett elitistiskt perspektiv på detta, säger Linda Genf.
Omtänksamma Olga är personen som väntar och ser. Hon hakar på nya trender först efter tio år. Olga är den som irriterar sig på yngre kollegor som dräller in på jobbet lite när som helst. Hon vill att alla ska göra lika och gillar inte att andra jobbar på udda tider.
Rotfaste Roffe är en traditionsbunden man med låg utbildning och den som har sämst framtidsutsikter i Linda Genfs framtidsprognos. Han bor på en mindre bruksort och vill varken flytta eller ändra på sig.
— Roffe är en förlorare. Han tillhör en grupp som är fångad i en oerhört trång mansroll. Han vill bestämma, vara en auktoritet men skaffar sig ingen utbildning. Ser man framåt så arbetar kvinnor i sektorer som behövs i framtiden medan män arbetar i sektorer där arbeten försvinner.
Män har svårt att bryta traditioner. Kvinnor är mer öppna för att motsvara de krav som ställs i det postindustriella samhället.
Två faktorer ser Linda Genf som avgörande för hur framtiden blir för morgondagens kvinnor och män: den ena är hur den ekonomiska tillväxten blir, den andra i vilken grad traditionella könsroller består.
Låg tillväxt innebär sämre social välfärd och service till medborgarna och med bibehållna könsroller kommer manliga hierarkier och normer att bestå. Karin med sin flexibilitet kommer dock att klara sig vilket samhälle vi än får.
Samhället ställer skrämmande stora krav på människor, anser Linda Genf:
— Det var lika svårt när vi övergick från jordbrukssamhälle till industrisamhälle.
Den övergången bearbetades i litteratur och film, till exempel Sven Edvin Saljes böcker om flykten från landsbygden som resulterade i flera filmer. Linda Genf ser få exempel på en motsvarande bearbetning av dagens problematik där industrier slår igen och människor måste omorientera sig. Det skulle i så fall vara den engelska vardagsrealismen. Filmen ”Allt eller inget” om en grupp arbetslösa män som blir strippor är ett sådant exempel.
Linda Genfs framtidsmänniska är välutbildad och rörlig. Men bara 30 procent av de svenska gymnasieleverna går vidare till högskolan mot 70 procent i Holland.
Jo, hon ser utbildningsunderskottet som ett bekymmer. En bra universitetsutbildning lär människor att tänka på ett annat sätt. Men det finns också många andra utbildningsvägar.
— Oerhört mycket av tryggheten i framtiden ligger i viljan att utveckla sig. Det är viktigt att ha en hög nivå på sina generella kunskaper även i ickeakademiska yrken, säger Linda Genf.
Alla måste ta ansvar för att förkovra sig. Den som inte vill göra det riskerar att hamna i ett låglönejobb.
Serviceyrken av olika slag kommer att behövas i framtiden. Inom resebranschen kommer det att finnas jobb, likaså kommer det att behövas säkerhetspersonal och vaktpersonal. Internetekonomin kommer att kräva helt nya jobb, till exempel med att köra varor. Vårdjobb kommer alltid att finnas. Lokalt hantverk kommer att utvecklas, likaså kommer gamla produkter att behöva vidareutvecklas.
Bland allt detta bör det finns något för Rotfaste Roffe. Det behövs kreativa lösningar för att hålla landsbygden levande, menar Linda Genf.
— Men jag är inte mycket för att reglera genom politiska beslut. Jag tror på naturliga processer, säger hon.
Något hon anser tragiskt är att vi i Sverige inte tar vara på våra välgutbildade invandrare, varken i privat eller offentlig sektor. Detta samtidigt som det är politiskt korrekt att förespråka ”kulturell mångfald”.
— Det känns väldigt primitivt att medvetna människor i slutet av 1900-talet trots allt väljer bort hudfärg eller namn för att få en slags likformighet. Att man låter det yttre sätta gränserna, säger hon.
I Linda Genfs positiva framtidsprognos kommer begrepp som ras och klass att förlora sin betydelse. Den postmoderna människan reflekterar kring sitt eget tänkande och sina egna värderingar på ett helt annat sätt än tidigare generationer. Hon är individualist och trolös mot traditioner. Men hon är familjekär och behöver tryggheten i en grupp.
Tendensen är att människor i större utsträckning söker sig till ”livsstilsgrupper”, enligt Linda Genf. Men klanbildning har också en mörk sida. Motorcykelgängen och nazistgrupperna är exempel på det.
— Den positiva sidan är att människor kan bygga gemenskap på andra sätt. Sen är det ju tråkigt om det leder till att de begränsar sig och bara rör sig i sina egna mallar. Om de skulle få mindre och mindre intresse för andra delar av samhället. Jag vet inte om det blir så, säger Linda Genf.
En Kreativ Karin inom Kommunal kan vara en undersköterska som skaffat sig specialkunskaper om till exempel demens. Hon söker sig aktivt till en arbetsplats där hon kan utvecklas.
— Undersköterskan har per definition varit en som inte ska få vara med och bestämma. Hon behöver en verklig möjlighet att påverka annars blir det svårt att få folk till vården, säger Linda Genf.
Facket måste i framtiden hitta en ny roll, spår hon. Det kommer att behövas en organisation som på samhällsnivå diskuterar övergripande löne- och strukturfrågor. Men för individen kommer facket att fungera ungefär som en datasupport som man ringer upp för att få hjälp i sina egna förhandlingar med arbetsgivaren.
— Utifrån preferenserna i den generation som växer fram är det inte det traditionella facket man vill ha. Välja ombud, representera och sitta i sammanträden intresserar inte yngre människor. De frågar: ”Vad har jag för nytta av det här?” Man måste ha praktisk nytta av det man går in i och betalar för.
Att fråga sig vad man får ut av något är typiskt för framtidens människa, menar Linda Genf.
— Det gäller arbetsplatsen också. Tidigare anpassade vi oss. När vi nu får ett jobb frågar vi oss hur vi ska trivas där. Det är individualiseringens konsekvens att vi utgår från oss själva och ser vad vi kan få ut av någonting. Sen ser vi vilka grupper vi då bör vara i.
— Den moderna människan har uppgraderat sin egen persons betydelse, skulle man kunna säga. Det jag behöver och det jag vill är viktigare. Den tidigare människan hade mer en läggning åt ”jag får offra mig för kollektivet”, säger Linda Genf.