Panikångest är vanlig hos ambitiösa, strukturerade människor med stark självkontroll. Den första attacken är alltid en mycket skrämmande upplevelse.

— Många har ett våldsamt tryck över bröstet och känner dödsångest, säger Joachim Bauer, allmänläkare och psykiatriker vid Storvretens vårdcentral i Tumba, en förort till Stockholm. Patienten kommer oftast till medicinakuten på ett sjukhus och genomgår ett otal EKG och hjärtundersökningar. Det är sällan rätt diagnos ställs med en gång. En anledning kan vara att läkaren inte känner patienten. En annan att han är rädd för att missa en kroppssjukdom under hänvisning till en psykisk, menar doktor Bauer. Det kan vara svårt att få patienten att acceptera diagnosen panikångest.

— Det krävs ett envist mod av läkaren att omdefiniera de kroppsliga symptomen. Man är mer van att prata om kroppen än om själen. Människor har också olika förmåga att tolka sina egna känslor.

Han beskriver panikångest som en tryckkokare som börjar pipa vid en viss temperatur. Utlösande faktor kan vara extrem stress, problem på arbetsplatsen eller dödsfall i familjen. Men ibland hittar man inget sådant, attacken kommer plötsligt och utan förvarning hos en välfungerande person som aldrig haft några psykiska besvär.

Vid snabb diagnos går det många gånger att bota panikångest inom ett år, hävdar Joachim Bauer. Den nya generationens läkemedel, de så kallade SSRI-preparaten, avhjälper den brist på signalsubstansen serotonin som uppstått i det centrala nervsystemet. Avgörande för hur lång tid behandlingen tar är hur länge panikanfallen har pågått. För att undvika återfall är det viktigt att inte sluta för tidigt med tabletterna. Mellan sex och tolv månader är ett minimum, anser doktor Bauer. När patienten har varit symptomfri en tid kan man försöka trappa ner medicineringen.
Om serotoninbristen har psykiska eller kroppsliga orsaker anser Joachim Bauer är mindre intressant. Det själsliga och biokemiska hör ändå ihop.

— Du kan inte tänka en tanke eller känna en känsla utan att det händer något kemiskt i hjärnan, säger han.

Beteendeterapi, kognitiv terapi, under några månader kan också häva panikattackerna. Då får man hjälp av en terapeut att styra om de negativa tankarna och lära sig tänka på ett annat sätt. Andra behöver gå i psykoterapi som tar längre tid.

Social fobi och panikångest överlappar varandra. Social fobi kan upplevas som panikångest. Likaså kan en person med panikångest utveckla social fobi. Ångesten motsvarar den urgamla, instinktiva reaktionen att fly eller slåss som är bra att ha om man blir överfallen. Men nu blir man stel av skräck vid helt fel tillfälle.

— Vid panikångest drivs man förr eller senare av symptomens kraft till sjukhus medan den sociala fobikern definitivt inte söker av den anledningen, säger Joachim Bauer.

Panikångest drabbar som en blixt från klar himmel när som helst, även när man är ensam. Social fobi däremot är knuten till sociala situationer. Vissa patienter klarar sig med medicinering enbart vid speciella tillfällen, när man ska tala inför publik till exempel.

Läkaren som misstänker social fobi måste vara aktiv och ställa riktade frågor.

Ofta söker patienten för depression. Men den sociala fobin kan också dölja sig bakom alkoholproblem eller kronisk smärta.

Den genomsnittlige sociala fobikern har haft sina problem i decennier.

Fobin kan ha styrt valet av partner och valet av yrke. Det kan till exempel vara en hemmafru som i åratal har kunnat undvika ångestskapande situationer som att äta tillsammans med andra. När barnen är stora och hon ska börja jobba kommer hon till en punkt när problemen inte längre går att dölja.

Den sociala fobikern är en människa med mycket dåligt självförtroende. Hon läser in kritik i andras blickar och är överkänslig för vad de säger. I hypersensibiliteten finns också en självupptagenhet, menar Joachim Bauer.

Social fobi ska inte förväxlas med blyghet. Fobikern vill umgås men vågar inte. För att få diagnosen måste man uppfylla en rad kriterier. Den viktigaste är fobin som ett lidande och ett socialt hinder.
En del anser att man gör ett problem av något som inte är det. Det håller doktor Bauer inte med om. För en modern människa som måste hämta barn på dagis, gå på föräldramöten, fackklubbsmöten och börja på nya jobb är den sociala fobin en tvångströja som stympar hela livet. Fobikern kan inte utveckla sina möjligheter fullt ut och riskerar att bli utgallrad från arbetslivet.

— Vi måste lösa patientens problem i den tid vi lever i, säger Joachim Bauer.

Han ser inget hinder för den intresserade allmänläkaren att själv behandla panikångest och social fobi och remittera när han går bet. Generellt anser han att en kombination av mediciner och terapi är det som hjälper bäst.

Han förordar särskilt den kognitiva terapin som ger god effekt på kort tid. Tyvärr finns det inte terapeuter för alla som behöver. Att bli patient till någon som utbildar sig kan vara en lösning.

Ett problem för doktorn är patientens motstånd mot att ta psykofarmaka. Det gäller att övertyga honom eller henne om att SSRI-preparaten inte är beroendeframkallande och att acceptera bieffekter som drabbar en del, som illamående och sexuella störningar. För ett behandlingsförsök med SSRI-preparat ger ofta väldigt god effekt, enligt Joachim Bauers erfarenhet.

— Men det gäller att våga gå upp i tillräckligt hög dos under tillräckligt lång tid, säger han.

En ny behandlingsstudie av professor Christer Allgulander på Karolinska Institutet bekräftar detta. en grupp patienter med social fobi som åt Seroxat blev 71 procent bättre eller mycket bättre inom tre månader. Doktor Allgulander påpekar vikten av kompletterande fobiträning och att patienten själv måste ta tillvara den trygghet medicinen ger och öka sin aktionsradie.

Joachim Bauer beskriver den förändring som kan inträffa efter en tids behandling. En patient som inte kunnat äta i sällskap med andra berättade om hur hon suttit på restaurant och njutit av att titta på folk.

— Det är som att vända en tanker. Först är det bara en liten kursändring, sen kommer patienten och berättar om allt fler förbättringar. Ett så dramatiskt behandlingsresultat är man inte bortskämd med som läkare. Oftast får man nöja sig med att lindra och åtminstone inte skada patienterna.

Så kan panikkänslan avledas.

  • Stanna i situationen, sätt dig ner om du kan och tänk på andningen. Andas långsamt in genom näsan och räkna till tre, håll andan, räkna till tre, andas sedan ut med munnen och räkna till tre så avklingar attacken ganska snart.
  • Är man i en affär eller på en buss kan man börja prata med folk som en avledande manöver.
  • Väder och vind är naturliga samtalsämnen.
  • Fysik smärta avleder psykisk. Nyp dig själv hårt mellan tummen och pekfingret.
  • Avslappning är ett annat sätt. Är man hemma kan man lägga sig ner och lyssna på ett avslappningsband.
  • Fly inte utan att säga varför. Om du säger: ”jag går ut för jag mår inte bra”, bekräftar du din känsla för dig själv och andra. Det ökar chansen för att du ska våga utsätta dig för samma situation igen.

Många drabbas någon gång i livet av ångest

  • Mellan 20 och 30 procent av alla människor drabbas någon gång i livet av något ångestsyndrom.
  • Paniksyndrom med upprepade ångestattacker drabbar cirka 2-5 procent.
  • Mer än 15 procent lider av social fobi som innebär ångest för att stå i centrum för andras uppmärksamhet. Social fobi är vanlig hos deprimerade patienter.
  • SSRI står för selektiva serotoninåterupptagshämmare. Seroxat, Cipramil, Fontex och Zoloft är exempel på SSRI-preparat.
  • Cirka 70 procent av de som behöver psykiatrisk behandling söker hjälp. Endast 40 procent får en diagnos och endast 18 procent får rätt farmakologisk behandling, enligt en amerikansk undersökning.