Klassförsäkring i fackets intresse
LEDAREEfter diverse inre konvulsioner i regeringen kom till slut näringsdepartementets förslag till förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Med rubriken "Kontrakt för arbete" vill utredarna betona ett ömsesidigt ansvar för att arbetsmarknaden ska fungera bättre.
Det ska bli tydligare regler för hur försäkringen ska tillämpas och ett sökkontrakt mellan arbetslös och arbetsförmedling, som gradvis skärper kraven att ta jobb. Det ska också bli höjt ersättningstak, kvalitetsgranskning av arbetsförmedlingarna och tydliga sanktioner mot dem som bryter mot reglerna.
Arbetsgruppens förslag ska innebära att det inte ska behöva bli någon utförsäkring för den som är aktiv, tar anvisade arbeten och programåtgärder. Det ska inte handla om en tröstlös rundgång och förhoppningsvis är det slut på diskussionen om bortre parentes för ett bra tag.
ATT KRAVET PÅ aktivitet från början betonas är bra. Ju tidigare man söker arbete desto större är chanserna. ”Sökandekontraktet” kan ge nya möjligheter, om det används med respekt för de arbetssökande. Förslaget om stegvis neddragning av ersättningen när man tackar nej till anvisat jobb är ett mindre drastiskt system än dagens avstängning från a-kassan i 60 dagar, framhåller Kommunals a-kasseföreståndare Anders Bergström.
Höjt tak med 60 kronor till 640 kronor skulle ge ungefär tio procent av Kommunals arbetslösa höjd ersättning — och för dem är det förstås bra. Egentligen borde taket vara ännu högre om inte försäkringen ska förlora sitt berättigande för höginkomsttagarna. I generell välfärdspolitik ska alla ha nytta av det system som de är med och betalar till.
FÖRSLAGET OM EN”övergångsarbetsmarknad” kan hjälpa långtidsarbetslösa, men, som Anders Bergström påpekar: En sådan arbetsmarknad kan tränga undan ordinarie jobb och därför borde Kommunal får vara med och utforma hur en sådan arbetsmarknad kan se ut i kommunerna.
A-kassan är för arbetare och tjänstemän vad fina försäkringar och feta kontrakt är för direktörerna. Den är en fallskärm som främst gynnar folk med vanliga yrken och inkomster. De har högre arbetslöshetsrisk och får ut mest i förhållande till sin inkomst. Samtidigt bekostas arbetslöshetsförsäkringen till 98 procent av alla skattebetalare. Det är därför det är så viktigt att facket, som sköter försäkringen ser till att respekten för den bibehålls och hävdar arbetslinjen; den som kan arbeta ska arbeta, och smitare accepteras inte!
För många i LO handlar arbete ofta om obekväma tider, ofrihet, låga löner och tuff arbetsmiljö. Alla som trots detta går till jobbet ska inte behöva misstänka att det är okej att fuska. Då tappar både a-kassesystemet och facket sin trovärdighet.
Men där är vi inte nu. Utredningen sätter inte heller främst sökarljuset på fackets roll, utan på att arbetsförmedlingarna måste få bättre verktyg så att arbetslösa bemöts rättvist och får lika villkor i hela landet.
(Kommunalarbetaren 21/99)