En fransk film, inspelad i Bretagne, byggd på en isländsk roman, och där franska skådespelare föreställer franska personer, med nordiska förnamn som Olga, Jakob och Sigga. Det låter konstigt och vanskligt men det har blivit en stark och känsloladdad film om ensamhet och olika sätt att klara av den.
Systrarna Alda och Olga bor tillsammans med Olgas tonårsdotter Sigga i ett gammalt halvt söndervittrat hus nära havet, på en klippig och våldsam kust. Föräldrarna är döda, deras fotografier hänger på vardagsrummets vägg som över ett altare.
Det är något oförlöst och hemligt i systrarnas barndomsminnen. De älskar varann men går båda omkring i ensamhet och känslokyla. Alda flyr genom ohämmad sexuell utlevelse. Olga arbetar hemma med att fläta korgar och andra föremål av rotting som säljs av en lokal butiksägare. Olga isolerar sig i det gamla huset och umgås enbart med sin dotter och sin syster, avvisar varje försök till närmande.
Så blir Olga allvarligt sjuk och det verkar först förändra systerns och dotterns tillvaro. Men kanske illustrerar Kvinnorna i Bretagne det franska talesättet: Ju mer det förändras, desto mer förblir det likadant.
Olga spelas av Sandrine Bonnaire och Alda av Emmanuelle Béart.
