Dan Karlsson tycker att det behövs ett forum för att träffas och stötta varandra.

— Arbetsgivaren kräver att vi ska vara lojala med organisationen. Men arbetsgivaren kan inte äga de anställdas tankar och känslor. Så länge som vi sköter våra arbetsuppgifter måste vi ha rätt att föra fram våra åsikter, säger han.

Nätverket ordnar med jämna mellanrum träffar för att stötta och stärka varandra. Dan Karlsson har också fått ägna mycket tid i telefon med människor som har råkat illa ut i arbetslivet och som behöver någon som kan lyssna och förstå.

— Vi har planer på att sammanställa våra erfarenheter i nätverket i en handbok för anställda. Den ska innehålla tips om vad du kan göra när du råkar illa ut. Boken skulle bli ett bidrag till en fördjupad demokrati på arbetsplatserna, säger Dan Karlsson.

Några av dem som kontaktar nätverket kan beskrivas som rättshaverister. De är så fixerade vid sina problem att de inte är beredda att finna en lösning på dem. Deras livsuppgift har blivit att tala om hur arbetsgivaren, facket och arbetskamraterna har svikit dem.

— Det kanske stämmer på ett fåtal men definitivt inte på kärnan i nätverket, säger Dan Karlsson.

Idag har Dan Karlsson arbete som alkoholrådgivare i Arboga kommun.

Men våren 1996 var han med och bildade en socialpolitisk förening i den kommun han då arbetade i. Föreningens syfte var att informera kommuninnevånarna om vilka sociala och ekonomiska rättigheter de hade enligt lagar och praxis.

Bildandet av föreningen och de motsättningar i arbetsorganisationen som kom upp till ytan fick kommunen att agera. Dan Karlsson, som fungerat som facklig förtroendeman, blev uppsagd från sitt vikariat och nekades chansen att få nya arbetsuppgifter i kommunen. Två av de arbetskamrater som stöttade honom blev omplacerade.

Dan Karlsson säger att hans fall inte på något sätt är unikt. Många i nätverket har råkat illa ut för att de vågar föra fram åsikter som inte delas av arbetsgivaren.

Några av dem som ingår i nätverket känner sig inte bara trakasserade och kränkta av arbetsgivaren. Även facket och arbetskamraterna har vänt sig emot dem. Att vara avvikande tolereras allt mindre när arbetsorganisationen blir allt mer slimmad.

• En stadsdelsförvaltning ville föryngra personalen. En kvinna erbjöds att gå i förtida pension. Kvinnan vägrade, vilket fick till resultat att hon mobbades ut.

• En annan kvinna blev förälskad i en före detta missbrukare. Kvinnan arbetade med barn och ungdomar. Hon omplacerades eftersom det ansågs olämpligt att hon var tillsammans med en sådan man. Kvinnan tog mycket illa vid sig och blev sjukskriven. Till slut gav hon upp, slutade sin anställning i kommunen och flyttade.

• En man ville framföra synpunkter till sin chef. Han fick en tid hos chefen en vecka senare och ombads att då också ta med sitt fackliga ombud. I väntan på detta möte blev mannen allt mer nervös. Han var orolig för att bli uppsagd. Chefen ville inte avslöja något om mötet i förväg. Vid mötet var mannen så nervös att inte vågade framföra synpunkterna som han hade tänkt sig. Mannen blev istället erbjuden en omplacering till ett likvärdigt arbete på en annan arbetsplats. Han kände lättnad och tog omplaceringen rakt av.

— Det skulle han med all säkerhet inte ha gjort under mer normala omständigheter. Men det är en strategi från arbetsgivare att göra anställda nervösa så att de blir mer medgörliga, säger Dan Karlsson.

I slutet av januari hålls ett möte i Stockholm där nätverket medverkar. Mötet är ordnat av en kvinna som ingår i Nyda.

— Då får vi än en gång chansen att bilda opinion för öppna och demokratiska arbetsplatser. Nyda behövs när arbetsrätten är ett så trubbigt och verkningslöst vapen mot hänsynslösa arbetsgivare.