Genom en hund, som byter ägare flera gånger, kommer vi rakt in i människors liv, deras relationer och tillkortakommanden. Vi möter ett antal själsligt ensamma, kärlekstörstande individer. Inte så deppigt som det låter. Med sin svarta humor riktar Solondz udden mot det amerikanska samhället. Manuset är mästerligt, filmen blir som en novellsamling där den röda tråden är den betraktande lilla taxen som får olika namn beroende på var den hamnar.

Det är sorgligt, tragikomiskt och smärtsamt. Till sist blir det kanske en aning för distanserat, men på det hela taget en tankeväckande film som du kan diskutera länge efteråt med andra som sett den.