Kaurismäki gör drama av flyktingpolitik. Som han själv skriver i pressmaterialet: ”Jag erkänner villigt att min film skulle kunna beskrivas som en tendentiös film.” Tendentiöst är det. Vi får möta den syriska flyktingen Khaled som kommer till ett Helsingfors där han ansöker om asyl och får nej. Han lyckas gömma sig och får jobb på den bistre Wikströms restaurang.

Som alltid i Kaurismäkis filmer blandas nostalgi med rå humor, allt med värme. Och med tendens alltså, för det är tydligt att Kaurismäki vill att Khaled ska få stanna i Finland.