Frånskilda Diane träffar av en slump  Alexandre, som är charmig, omtänksam, spännande och trevlig. Tycke uppstår. Det finns bara en hake. Alexandre är extremt kortväxt.

Just när min första skepsis lagt sig (det brukar sällan bli bra när idén till en film uppstår i ett problem man vil beskriva snarare än en bra berättelse) börjar övertydligheterna staplas på varandra. Vi ska verkligen förstå hur mycket fördomar det finns och hur svårt det är för Diane att bemästra sina egna hjärnspöken.

Det hade kunna bli bra ändå om det inte vore för att smärtan hos kärleksparet aldrig känns ordentligt. Den karaktär som gjorde störst intryck var Alexandres vuxne son men det var ju inte honom det handlade om.