”Det blev en lek, ett möte”
Jobbet som vårdbiträde gav fotografen Johan Sundgren material till en fotobok. Han tog bilder på pensionärerna och de tog bilder på honom.
-- Det fanns något demokratiskt i det. Det blev en lek, ett möte, säger han.
Johan Sundgrens fotografier från arbetet i hemtjänsten finns samlade i boken ”I lampans sken”. Där skriver poeten Johan Jönson ett efterord.
Han inleder så här:
 Johan Sundgren (fotograferad av en en av brukarna). |
”En vanlig tisdagseftermiddag. Att rulla ihop stödbandaget. Att ens egna händer inte längre kan, att den motoriken inte längre är möjlig. Och den unge mannen. Han är stilig. Kanske påminner om en förälskelse i ungdomen.
Man jobbar. Man får lön. Man det är den äldre personens liv. En del av det livet. Att bli iakttagen av den personen. Hon ser mig. Jag är en del av hennes liv. För henne är mitt jobb inget jobb. Att uppamma den formen av professionell omsorg. Att utöva den institutionella kärleksformen.”
Mellan åren 2000 och 2006 arbetade Johan Sundgren som vårdbiträde inom hemtjänsten i Stockholm.
– Fotografierna berättar om vardagen hemma hos människor. De skildrar ett möte mellan oss. Det handlar om att försöka hitta detaljer, spår, möten, saker i vardagen som betyder någonting och säger något om våra liv och hur vi har det.
Efter en tid lät du pensionärerna fotografera dig?
– Det var spännande och det fanns något demokratiskt i det. Det blev en lek, ett möte.
