Kommunal tecknade ett heltidsavtal med arbetsgivaren för äldreomsorgen i Göteborg stad. Det innebär att vi ska vara anställda på heltid. Det låter ju bra. Men arbetsgivaren har valt att göra egna tolkningar av avtalet vilket skapat stora försämringar för oss undersköterskor och vårdbiträden.

I tre år satt Kommunal med arbetsgivaren för att teckna ett heltidsavtal som alla skrev under. I dag ser vi ändå en maktobalans. 

Vi utnyttjas maximalt

Arbetsgivarens tolkning av avtalet betyder att vi utnyttjas maximalt. Enhetscheferna kör över oss helt när det gäller schemaläggningen. Vi får inte lägga våra egna scheman och vi får inte påverka vår arbetstidsförläggning, som det står i vårt kollektivavtal.

Vi arbetar fredag kväll trots att vi är lediga lördag och söndag. Det känns som att arbetsgivaren vill ha robotar och inte människor. De har schemalagt oss åtta-nio dagar i sträck, dragit ner våra timmar på helgerna (trots att vi lever på det vi får i ob-ersättning på helgerna) och dragit ner på hur många personal vi ska vara utifrån vårdtagarnas bistånd. 

Hur är man en attraktiv arbetsgivare när man låter oss slitas mellan arbete och privatliv så att medarbetarna blir sjuka?

Konsekvenserna har blivit stora försämringar för vår återhämtning och för balansen mellan jobb och fritid. Att på det här sättet göra egna tolkningar av ett underskrivet avtal är typiskt för Göteborgs stad.

Vi fackliga ombud har drivit på för att få en förändring av försämringarna, både i samverkan och i flera mbl-förhandlingar, där vi har kommit överens om vissa förbättringar. Trots detta har arbetsgivaren drivit igenom sina försämringar för oss medarbetare. 

Överväger att säga upp sig

Göteborgs stad använder sig av benämningar som ”attraktiv arbetsgivare”. Hur är man en attraktiv arbetsgivare när man inte tar hand om sin personal? När man inte visar att man ser ett värde i det arbete dom utför? Hur är man en attraktiv arbetsgivare när man låter oss slitas mellan arbete och privatliv så att medarbetarna blir sjuka?

Undersköterskor, vårdbiträden och biträden mår dåligt. Många överväger att säga upp sig då dom inte känner sig uppskattade eller sedda av sin chef. Andra stannar kvar för att dom inte ser någon annan utväg eller för att dom inte vågar, eftersom dom är beroende av inkomsten. 

”Vi har fått nog”

Nu måste både tjänstepersoner och politiker vakna upp och göra något. Annars har dom snart inte någon som vill arbeta i äldreomsorgen.

Vi har fått nog.  Vi förtjänar att arbetsgivaren ser oss och att dom vill behålla oss. Vi vill se uppskattning i lönekuvertet och bra scheman med pauser och en balans mellan jobb och privatliv.