”Har Aftonbladet läst kulturen i fackpressen?”
Aftonbladets kultursida går till angrepp mot kulturen i fackförbundspressen och blandar ospecificerad kritik med direkta felaktigheter. Har de överhuvudtaget läst Kommunalarbetarens kultursidor?
Kommunalarbetarens kultursidor.
Aftonbladets litteraturredaktör Rasmus Landström startar debatt om kulturen i fackförbundspressen. Han lägger sitt största fokus på tidningen Mål & Medel (som tillsammans med KA och sex andra titlar ingår i LO Mediehus). Var den kommer att landa i sin omgörning har vi ingen vetskap om, men vi vet desto mer om kulturmaterialet i Kommunalarbetaren där det enligt Rasmus Landström ”gått en dödsängel över kultursidorna”.
Det är oklart när han med denna svepande formulering menar att dödsängeln började sin vandring, på 1960-talet? 80-talet? De senaste tio åren? Har Rasmus Landström överhuvudtaget läst Kommunalarbetarens kultursidor? Vi tror inte det.
Svepande och felaktigt
En initierad debatt om villkor, förutsättningar och ambitioner för kulturen i Kommunalarbetaren och andra facktidningar hade varit välkommen. Men hittills har ingen verkat intresserad av att föra en sådan, och den här repliken ville Aftonbladet inte publicera.
Rasmus Landström blandar ospecificerad kritik med direkta felaktigheter (Arbetet har aldrig planerat att lägga ner sina kultursidor, Mål & Medel ska inte enbart bli en sajt) samtidigt som sju chefredaktörer och VD för LO Mediehus i sin replik skriver om mediehusets digitala satsningar, om ökad räckvidd (digitalt) men i deras svar saknar vi en beskrivning av vad som faktiskt görs på kultursidorna. För det är en hel del.
Årets novelltävling som ännu inte är avgjord har fått in över 300 bidrag – och planen är att den leder fram till en tredje novellsamling.
Kommunalarbetaren är just nu i gång med sin tredje novelltävling på tio år. De tidigare två har utmynnat i två novellsamlingar med medlemmarnas noveller som hyllats på Landströms egna kultursidor i Aftonbladet, lästs upp i riksdagen, lästs ur på bokmässan och tilldelats första pris i kategorin ”Årets grepp” utdelat av Sveriges Tidskrifter. Årets novelltävling som ännu inte är avgjord har fått in över 300 bidrag – och planen är att den leder fram till en tredje novellsamling.
Samtidigt är verkligheten sådan att ägarna (Kommunal) ger oss mindre och mindre pengar vilket har gjort att antalet tidningar per år krympt från 22 till 21 till 20 till 18 och vidare till årets 10 nummer som nästa år endast blir nio.
Om man tittar på antalet utgåvor av papperstidningen och antalet kultursidor i dem så kan man till viss del ge Rasmus Landström rätt. Kultursidornas utrymme kommer nästa år att vara en tredjedel av vad det var för några år sedan.
Stolta över det arbete som görs
Man kan också titta på vad sidorna innehåller. Medlemmarnas läsvanor har enligt läsarundersökningarna förändrats (i takt med hela samhällets) och de lyfter tydligen inte fram kulturen som viktigast i tidningen när de blir tillfrågade. Det gör att kulturen fått mindre utrymme. Vi ska vara mer lättillgängliga och vi har sedan förra hösten inte längre recensioner i ordets rätta bemärkelse.
Trots detta utgångsläge är vi stolta över mycket av det arbete som gjorts och som fortsätter göras.
Nej, vi har inte skrivit om kinesisk arbetarlitteratur. Men vi försöker bli bättre på att lyfta medlemmarnas kulturutövande.
Nej, vi har inte skrivit om kinesisk arbetarlitteratur. Men vi försöker bli bättre på att lyfta medlemmarnas kulturutövande. Inte bara genom novellerna. Årets mest lästa kulturtext (digitalt) är en intervju med undersköterskan Frida Turander om hennes skruvade och svarta satir ”Äldreboendet Solrosen”, en roman om ett överbelagt och underbemannat äldreboende. Den näst mest lästa handlar om dokumentärfilmen ”Leva tills jag dör” som har aktivitetscoachen Monica Lyander i fokus. Nummer tre är intervjun med Alice Dadgostar om hennes arbetsplatsroman från förskolan.
Arbetarförfattare i KA
Och vi har intervjuat de nya svenska arbetarförfattarna, både förr och nu. Vi har pratat klasshat, skitjobb och poesi med Johan Jönson, om åtgärdskroppar och vikarieögon med Helene Rådberg, om Polen och pommes frites med Wanda Bendjelloul för att nämna några. Rasmus Landström själv förärades en intervju här om året när han gav ut ”Arbetarlitteraturens återkomst” (och vid en snabbtitt i hans bok kan vi konstatera att Kommunalarbetaren intervjuat eller recenserat så gott som samtliga av de nya arbetarförfattarna han tar upp).
Kulturmaterialet kan vara svårt att hitta digitalt på KA:s sajt. För att nå läsarna med de texter som skrivs har vi skapat en särskild Facebookgrupp, KA Kultur, med i dagsläget drygt 1000 medlemmar. Förutom kulturtexter från papperstidningen publicerar vi varje vecka ”veckans kulturtips”.
