”En lokalvårdare har inte en lön som går att leva på”
Vad hjälper det oss lokalvårdare att Kommunal får fler medlemmar, att den fackliga styrkan växer, när ni alltid satsar på andra yrkesgrupper? Vi är många som alltid tjänat sämst och som aldrig blivit prioriterade, skriver lokalvårdaren Sofie Risberg.
Sofie Risberg, lokalvårdare.
Tyvärr håller inte Kommunals slogan för lönepolitiken, ”En lön som går att leva på”, för oss lokalvårdare. Varje månad måste vi vrida och vända på kronor och ören för att överleva, vare sig det är inflation eller ej. Hur ska vi lokalvårdare ha råd att leva?
Redan innan detta ansträngda läge med prisökningar på det mesta är det många av oss ”glömda yrkesgrupper” som sagt till våra barn att äta sig riktigt mätta i skolan, för vi vet inte om maten hemma räcker för att göra deras magar belåtna.
Ett enormt lönegap
Vi är många som aldrig haft råd att barnen ska kunna ha fritidsaktiviteter – pengarna finns inte att betala föreningsavgifter, föreningskläder, koka kaffe & baka fika till hemmamatcher.
Vi är många som alltid tjänat sämst och som aldrig blivit prioriterade. Detta har medfört ett enormt lönegap mellan yrkesgrupperna som finns inom Kommunals avtalsområden.
Tyvärr har gapet också bidragit till att det blivit en klasskillnad mellan barnen vars föräldrar tillhör olika yrkeskategorier.
Jag har suttit där … Med Kommunal på tröjan och fanan i topp för alla människors lika värde. För jämlikhet, rättvisa och bla bla bla.
Vad hjälper det oss lokalvårdare att Kommunal får fler medlemmar, att den fackliga styrkan växer, när det är andra yrkesgrupper som prioriteras år ut och år in?
För jag har suttit där, i de fackliga korridorerna. Som huvudskyddsombud, som ledamot i en sektionsstyrelse och som vice ordförande i en avdelningsstyrelse. Med Kommunal på tröjan och fanan i topp för alla människors lika värde. För jämlikhet, rättvisa och bla bla bla.
Lättad över att lämna uppdragen
I dag känner jag mig lättad över att jag lämnat mina förtroendeuppdrag i denna pyramidorganisation.
Lättad över att jag inte längre är ute på arbetsplatsbesök hos lokalvårdare, fastighetstekniker, måltidspersonal, LSS-personal och fritidspersonal i Kommunals namn och försöker värva fler medlemmar till en förening som valt att endast fokusera på undersköterskor, barnskötare och bussförare.
Nu hoppas jag ändå att det blir som Kommunals avtalssekreterare Johan Ingelskog säger, att de som vant sig att bli prioriterade får stå tillbaka i kommande avtalsrörelse för att Kommunal nu ska satsa på dem som tjänar minst.
Goda råd till Kommunal
Jag vill avsluta med några goda råd till Kommunal om hur de ska få oss städare som självklara medlemmar efter att de glömt bort oss så länge:
- Ta strid för oss i avtalsförhandlingar i arbetsköparnas korridorer!
- Synliggör oss som ser till att undersköterskorna faktiskt får jobba på sina vårdavdelningar, tack vare att vi städar deras lokaler.
- Ta strid för oss som ser till att barnskötarna får vistas i förskolelokalerna tillsammans med barnen, för att vi håller förskolorna rena och hjälper på så sätt att minska på alla smittor som kan uppstå när barn leker som bara barn kan.
- Jag vill att jag som lokalvårdare och medlem i Kommunal ska få stöd att utveckla mig själv och mitt jobb. Jag vill få expertråd om allt som gäller mitt yrke.
- Skapa förändring så att vi får möjlighet att utvecklas och känna trygghet genom att för en gångs skull ta strid för våra löner!
