Att jobba som skötare är ett spännande yrke. Man får fortbildning och är mer delaktig och närvarande än någon annan personalkategori i patientens vård. Men man har också extremt många järn i elden.

Man lyssnar och stöttar, och samtidigt är man både köksansvarig och tar EKG. Någon vill ha lite enklare hjälp, som att ladda sin telefon, medan en sängliggande patient behöver ständig tillsyn och hjälp för att kunna fungera i vardagen. Och plötsligt får vi fler patienter som behöver dygnet runt-tillsyn, fastän tiden kanske egentligen inte finns. 

När ska vi hinna ta rast?

När ska jag hinna dokumentera och prata med den orolige anhörige? Och när ska vi hinna ta våra raster? Oj, där stängde en hel avdelning ned mitt i allt. Måste komma ihåg provtagningarna som ska vara klara innan ronden. Och ronden, ja den måste jag ju förbereda mig för. 

Plötsligt kommer chefen och frågar om jag vill jobba övertid igen i helgen. Jag undrar var jag ska jobba nu. Känner jag ens till arbetsplatsen? Och vad händer med min semester? Den har inte blivit beviljad än, och det är bara två veckor kvar tills jag borde gå på semester. Oj, nu höll jag nästan på att glömma hämta barnen på förskolan, jag kommer inte att hinna för jag har inte dokumenterat allt än…

Så här fortsätter det, dagarna i ända. Och för det har vi skötare en snittlön på 27 024 kronor. 

Lönesatsning – men inte för oss

Det ”blågröna” politiska styret i Västra Götalandsregionen bestämde sig för att göra en lönesatsning på personal inom vården, eftersom man vill visa uppskattning efter pandemin på grund av den höga arbetsbelastningen, som bland annat beror på att det varit svårt att hålla en bra grundbemanning (det kan vi även tacka de så kallade hälsoschemana för). 

Satsningen låter toppen! Äntligen ser de vårt slit, tänkte vi. Men så ser vi tillägget – att detta endast gäller för sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker, inte för skötare eller undersköterskor.

Reaktionerna blev olika. Vissa knöt handen i fickan och pratade om det i fikarummet, om att det var orättvist – vi skötare har också slitit hårt under pandemin, och återigen fokuserar regionen endast på sjuksköterskorna. Sedan fanns det de som blev förbannade och tog till orda. 

Det blev en facklig seger! Vi inom Kommunal – vi med låglöneyrken – även vi kommer att få en lönesatsning. Äntligen!

Kommunal har skrivit debattartiklar och uppmärksammat det här på olika vis. Samtidigt har en facklig-politisk samverkan skett med Socialdemokraterna, för att påpeka att Västra Götalandsregionen återigen glömmer skötarna och undersköterskorna. Och med hjälp av facklig-politisk samverkan så står vi här idag. Den 17 maj körde oppositionen över majoriteten och fick igenom en lönesatsning även till Kommunals yrkesgrupper

Det blev en facklig seger! Vi inom Kommunal – vi med låglöneyrken – även vi kommer att få en lönesatsning. Äntligen!

Varför glömdes vi bort från början?

Men varför glömdes vi bort från början? Varför valde man att inte satsa på oss? I grund och botten är det den politiska styrningen som bestämmer. Och så länge grönblå styrning finns kommer arbetarklassen och lågavlönade, som jag, att glömmas bort. 

Jag vet att medlemmarna i Kommunal kommer att bli glada när detta lönepåslag faktiskt hamnar i plånboken, särskilt i dessa tider med inflation och generellt dyrare kostnader i samhället. Våra yrken räknas till låglöneyrken och nu är det vår tur att få högre lön. Det är ett steg mot mer jämställda löner, vilket borgarna historiskt sett alltid har motarbetat.