”Ta tillbaka kontrollen över välfärden”
Det är dags att ta tillbaka kontrollen över välfärden – marknaden ska inte få styra. Vi behöver riktlinjer för bemanning och vi måste avskaffa minutstyrningen, skriver Kommunals ordförande Malin Ragnegård.
Malin Ragnegård, Kommunal.
Antalet personer som är 80 år eller äldre väntas fördubblas fram till 2029, i och med det kommer behovet av äldreomsorg öka markant. Det kommer vara en stor utmaning för en bransch som i dag domineras av underbemanning, kostnadspress, vinstjakt, ohållbara scheman och minutstyrda arbetsmoment.
Det är ganska enkelt att se att det här är en nästintill omöjlig ekvation och det väcker frågan: hur kunde det bli så här? En viktig förklaring är att politikerna tagit ett steg tillbaka och låtit en övertro på marknadslösningar breda ut sig.
Sämre villkor i privat omsorg
Övertron på marknadslösningar och privatiseringar har lett till några tydliga problem som påverkar kvaliteten i välfärden. I Kommunals rapport ”Så mycket bättre” (extern länk) kan vi konstatera att undersköterskor och vårdbiträden inom privat äldreomsorg har sämre anställningsvillkor än sina offentliganställda kollegor. Lönerna är lägre, fler arbetar deltid och andelen som är visstidsanställda är högre inom privat driven äldreomsorg.
Skillnaderna mellan privat och offentlig driven äldreomsorg har dessutom ökat över tid. Resultatet har blivit att välfärdens proffs fått allt sämre förutsättningar att leverera en välfärd i världsklass. Och det bidrar inte till att öka branschens attraktivitet.
I avtalsrörelser får vi höra att det inte är möjligt att förbättra villkoren och höja lönerna för medlemmarna. Men när chefernas egna löner ska sättas är det uppenbarligen helt andra prioriteringar och spelregler som gäller.
Rekryteringsbehoven inom äldreomsorgen är stora och för att klara kompetensförsörjningen så behöver arbetsgivarna göra allt dom kan för att få fler att söka sig till sektorn. En viktig del handlar om att förbättra anställningsvillkoren genom att erbjuda tillsvidareanställningar på heltid med bra löner. 2020 var andelen tidsbegränsat anställda hos privata utförare hela 41 procent, det är inte klokt.
I en granskning av Aftonbladet redovisas löner för direktörer i privata välfärdsbolag (extern länk). En av dom har 12 285 000 kr i ersättning, det är en skrämmande läsning för den som vill att resurserna ska gå till god vård och omsorg. Att det tas ut så mycket pengar ur företag och bolag som inte är villiga att förbättra villkor och löner för sina anställda i övrigt är provocerande. I avtalsrörelser får vi höra att det inte är möjligt att förbättra villkoren och höja lönerna för medlemmarna. Men när chefernas egna löner ska sättas är det uppenbarligen helt andra prioriteringar och spelregler som gäller.
Pengarna måste gå till verksamheten
Vi vet att medlemmarna i Kommunal som jobbar i de här företagen och bolagen har det väldigt stressat och pressat. De jobbar under villkor som inte är acceptabla och uppenbarligen finns det väldigt mycket pengar att kunna göra något åt det här, men man väljer att spendera dem på annat, högre upp i organisationen eller så försvinner de utomlands.
Det är tydligt att pengarna måste återinvesteras i verksamheterna, pengarna måste gå till att förbättra villkoren för personalen och se till att det är rätt bemanning. Följer man omsorgsforskning är det tydligt att kvaliteten i äldreomsorgen är påverkas av personalens arbetsvillkor. De viktigaste faktorerna för att skapa kvalitet är alltså personalens kompetens och hög kontinuitet – vilket i sin tur kräver låg personalomsättning, hög andel heltidsanställda och låg andel timavlönade.
Bort med minutstyrningen
Coronakommissionen konstaterar att villkoren inom äldreomsorgen var en svag punkt för den svenska pandemiberedskapen. Kommissionen skriver bland annat att arbetsgivarna måste förbättra anställningstryggheten och personalkontinuiteten – till exempel genom att minska andelen timanställda.
Efter år av marknadsstyrning är det dags att återta kontrollen över välfärden. Det behövs ökad insyn och bemanningsriktlinjer som gör att resurserna används rätt.
Otrygga och korta anställningar bidrar till smittspridning eftersom det blir svårare att hålla koll på alla hygien- och säkerhetsrutiner. Dessutom är risken för sjuknärvaro högre om anställda inte kan sjukskriva sig och få sjuklön, såsom blir fallet för den som är timanställd. Personalens villkor återkommer alltså ännu en gång i diskussionen om kvalitet.
Vi måste ha ordning och reda i välfärden. Jag tror det är en förutsättning för att kunna klara de stora rekryteringsbehoven i välfärden och kanske främst inom äldreomsorgen. Efter år av marknadsstyrning är det dags att återta kontrollen över välfärden. Det behövs ökad insyn och bemanningsriktlinjer som gör att resurserna används rätt. Fokus behöver flyttas från marknadslösningar till ökad tillit till medarbetarna. Och inte minst måste minutstyrningen avskaffas.
