Jag har under pandemin börjat fundera på allt ”extra” vi måste göra som tar värdefull tid från våra boende. Uppgifter som inte på något sätt är vårdrelaterade. Kraven kommer främst från de boende själva, men även anhöriga och i vissa fall arbetsgivaren. Vi kallar det för kringuppgift men i själva verket blir det en springuppgift, då vi måste jobba lite fortare för att hinna med. 

Jag började skriva ner det vi gör på vår avdelning och ­diskuterade detta i sociala medier, fler och fler fyllde på listan och i dag är den uppe i 175 enskilda arbetsuppgifter som inte är vårdrelaterade. 

Uppgift 12: boka frisör. Uppgift 20: byta gardiner. Uppgift 89: mata husdjur. Uppgift 98: programmera tv-apparater. 

Finns inte resurser

Det är nödvändigt att se över alla dessa uppgifter. Är det rimligt att förvänta sig ett femstjärnigt hotell med all ­inclusive när man bor på ett äldreboende? Eller ska vi ­erbjuda vård efter behov? I dag finns varken ekonomin eller personalresurser att erbjuda mer än just det grund­läggande. 

Kringuppgifter gör att jag som personal får mindre tid hos brukaren. Mindre tid till närhet och närvaro, att samtala och skapa minnen ihop. Mindre tid till att upptäcka sjukdomssymtom och avvikelser. 

I dag finns inte alltid tiden att sitta ner med en orolig och ångestfylld människa. Att lugna, trösta och bekräfta den person jag har ansvar över.

I dag finns inte alltid tiden att sitta ner med en orolig och ångestfylld människa. Att lugna, trösta och bekräfta den person jag har ansvar över. I stället används läkemedel som har lugnande effekt. Nackdelen är att brukaren blir trött och slö, men gör att jag kan springa vidare till nästa larm eller kringuppgift. 

Hade tiden verkligen funnits skulle min närvaro och mitt sällskap i många fall kunnat ersätta läkemedlen, och den boende bli trygg och mindre ångestfylld. Men då krävs att personalen har tid och kan vara här och nu. 

Öka bemanningen

Kan man lösa detta då? Ja, med relativt enkla medel. Inför valet i höst är det absolut viktigast att öka grundbemanningen rejält. De yngre byter arbete då de tycker det är för tungt och många äldre som jobbat hela sitt liv i vården tvingas förtidspensionera sig då kroppen inte längre orkar. 

Runt om i Sverige finns oerhört många kunniga och fantastiska undersköterskor som dagligen trollar med knäna för att de äldre ska ha det bra. Det gör ont att se ledsna ögon när vi inte hinner med, att aldrig hinna prata klart.

Nu är det dags för alla politiker att visa oss den uppskattning ni under pandemin sade att vi var värda. Inte sedan. ­Sedan kanske det inte finns någon kvar som vill göra vårt jobb. Ett jobb som är alldeles fantastiskt och givande. Som fyller mitt hjärta med värme och lycka de dagar jag lyckas få en äldre människas ögon att tindra av lycka och välmående.