Jimmy Alm gör lokal poesi som provocerar

Som kommunpoet skriver han två dikter i veckan. En om en verksamhet i kommunen, en ­annan om någon invånare i Tranemo.

Det går till så att man själv bokar tid på Jimmys hem­sida, träffar Jimmy för ett samtal och sedan får en dikt om sitt liv skriven. Verksamhetsdikten kan handla om en nedlagd järnvägssträcka eller om kommunens lilla kortleksmuseum. När man nyligen sökte sommarvikarier inom äldreomsorgen fick Jimmy skriva annonsen som en dikt.

– Jag har alltid haft en fascination inför att låta olika världar mötas och det här projektet tänker jag på som ett rum där människor, verksamheter och fabriker kan ­umgås på samma villkor. Att poesin blir navet som förbinder kommunens olika delar. 

Det började på en festival

Vi backar några år. År 2018 erbjöd Jimmy Alm besökarna på en sommarfestival att ”bli diktade”. Besökarna fick följa en skogsstig till en liten kåta, där fick de berätta om sitt liv och Jimmy skrev en dikt. Han var då antagen till en prestige­full författarskola och dikterna i skogen var mer en rolig grej vid sidan om planerna på en mer seriös författar­karriär.

Men något väcktes i kåtan i dungen och med tiden blev Dikta dig-idén hans stora skrivprojekt.

Tranemo kommun, som ligger ett par mil söder om Borås, fick upp ögonen för Jimmy och hans verksamhet och han blev anlitad att skriva poesi om kommunens invånare. När det projektet var slut hade han ett möte med kulturchefen i Tranemo, Juan Ochoa-Echevarria. Det var Juan som ställde frågan till Jimmy:

– Ska inte du bli kommunpoet?

Varken Juan eller Jimmy visste vad ordet egentligen hade för innebörd. Det fanns en kommunförfattare i Sverige, Magnus Utvik i Strängnäs, men det här var något annat.

– Tanken stannade kvar i mig och växte.

Ingen kostnad för kommunen

Jimmy sökte pengar från den statliga kommittén Kulturbryggan och fick ja. Just finansieringen är en viktig detalj. När det blev känt att Tranemo anlitat en kommunpoet fick både Jimmy och kommunen mycket kritik, till och med hat.

Sådant här ska väl ändå inte en kommun syssla med? Riksmedierna hakade på och Aftonbladets kolumnist Lena Mellin kallade projektet ”vansinne”. Men det är alltså inte Tranemos kommun som anlitat ­Jimmy utan det är ett samarbete som inte kostar kommunen något. 

Jag får min tillit från den ­respons jag får när jag möter dem som jag diktar och som ­berörs av det jag diktar, den gör mig väldigt glad och varm och ger mig energi.

Jimmy Alm är rotad i kommunen, bor sedan flera år i den lilla byn Uddebo. Här handlade allt förut om textilfabriken, men den är nerlagd nu och ett slags community av konstnärer, musiker och andra har vuxit fram i bygden. Den gamla Konsum­affären bebos av punkare.

– Den röda tråden är kanske att människor inte vill lönearbeta för sakens skull. Många lever väldigt enkelt. Vi värnar om våra drömmar, säger Jimmy.

Han möter oss i sitt arbetsrum i byn, just det här ­lilla ­rummet var förut ett visningsrum för tygerna. Nu är väggarna­ prydda med målningar av Jimmy själv och ­affischer av Hilma af Klint. Han bjuder på pulverkaffe och jag ber honom ­besvara frågan om det verkligen behövs en kommunpoet?

– Jag vet inte. Det här är ett experiment och har inte gjorts tidigare. När projektet är slut och utvärderat kanske det finns ett mer objektivt svar. Jag får min tillit från den ­respons jag får när jag möter dem som jag diktar och som ­berörs av det jag diktar, den gör mig väldigt glad och varm och ger mig energi.

Människor ska få synas

När dikterna är skrivna publiceras de på Jimmys och Tranemos hemsidor och den som får en dikt om sig får det handskrivna originalet.

I kommunpoetens uppdrag ligger också att hålla skrivkurser för barn och unga i Tranemo. Och när projektpengarna är slut i september är tanken att det ska bli en bok med Jimmys kommundikter.

– Intentionen är att få människan sedd. Och i bästa fall upplyft av sin livsberättelse.

Och vad säger han då till sist om kritikstormen i höstas? Om att poesi uppenbarligen kan provocera så?

– Jag tror att dikten är lite ur tiden. Det var en ingång till att jag ville göra det här projektet: Går det att göra poesin relevant igen? Jag skulle säga att det till viss del redan har lyckats.