Efter att ha läst artikeln från Strömstad om otillräcklig förflyttningstid för hemtjänstpersonalen vill jag ge mig in i debatten. 

Ingela Målqvist.
Ingela Målqvist.

Jag har bedrivit tre hemtjänstprojekt om personalens arbetsförhållanden mellan åren 2008 och 2020. Ett viktigt resultat gäller hur ersättningssystemen är utformade och hur det påverkar personalens förutsättningar att få tillräcklig tid att förflytta sig mellan brukarna. 

Tiden som ersätts

Ett vanligt ersättningssystem är konstruerat så att det är enbart den tid personalen är hemma hos brukare som ersätts. Detta för att det anses vara den tid som ”skapar värde för kund”. Man menar också att förflyttningstiden mellan brukarna ingår i ersättningen för tiden hemma hos brukarna. 

Denna konstruktion innebär flera saker: 

  • att intäkterna minskar ju högre andel av personalens arbetstid som består av förflyttningstid
  • att intäkterna ökar om en liten andel av personalens arbetstid består av förflyttningstid
  • att intäkterna är beroende av hur högt timpriset är
  • ett högt timpris kan lindra effekterna av att en hemtjänstenhet har ett stort geografiskt upptagningsområde, det vill säga en hög andel förflyttningstid
  • ett lågt timpris och ett stort geografiskt upptagningsområde innebär med stor säkerhet att enheten kommer gå med underskott i budgeten
  • de privata utförarna får vanligen bestämma storleken på det geografiska upptagningsområdet
  • de kommunala utförarna får vanligen ett geografiskt upptagningsområde sig tilldelat
  • enhetschefer kan känna sig tvungna att dra ner på förflyttningstiden för att en högre andel av personalens arbetstid ska vara finansierad, detta ger personalen dagsscheman som inte stämmer med verkligheten

Om en privat utförare har ett geografiskt upptagningsområde som är brukartätt kan enheten gå med vinst om timpriset inte är för lågt.

De privata utförare som inte genererar vinst måste ju gå i konkurs medan de kommunala utförarna får oftast fortsätta trots underskott i budgeten, men att man måste dra ner på kostnaderna, vilket i praktiken innebär lägre bemanning. 

Negativ spiral

Personalkostnaderna är 70-80 procent av budgetkostnaderna i hemtjänsten. Lägre bemanning innebär i sin tur att färre personal måste besöka fler brukare vilket innebär att förflyttningstiden ökar och den intäktsgenererande tiden minskar. Alltså en negativ spiral som är svår att ta sig ur. Några kommuner har lagt ner den kommunala utföraren på grund av ständiga underskott i budgeten.

Ett annat alternativ är att ge extra ersättning för bilar till de kommunala utförare som har stora geografiska upptagningsområden. I dagsläget ges enbart bilersättning för landsbygd.

Ett alternativ för kommunerna är att ge resurser till de kommunala utförare som verkar i stora geografiska upptagningsområden, det vill säga inte kan bestämma storleken själva, så att de kan ha flera mindre arbetscentraler, vilket kan vara svårt att ha råd med i dagsläget (privata utförare har möjlighet att välja storleken på sina områden).

Ett annat alternativ är att ge extra ersättning för bilar till de kommunala utförare som har stora geografiska upptagningsområden. I dagsläget ges enbart bilersättning för landsbygd.

Många kommuner strävar efter att den kommunala och de privata utförarna ska ha samma villkor, men bestämmelserna kring förflyttningstiderna ger olika förutsättningar för genereringen av intäkter.

Ökad brukartid kan ge högre bemanning

Att minska andelen förflyttningstid av personalens arbetstid genom effektivisering av transporterna borde både ligga i kommunernas intresse likväl som det ligger i enhetschefernas intresse. Ökad andel brukartid ger möjlighet till högre bemanning och därigenom minskad arbetstyngd för personalen.

Kanske är det dags att utveckla ett nytt ersättningssystem som tar hänsyn till alla arbetsuppgifter inom hemtjänsten, det vill säga förflyttningstiden och övriga arbetsuppgifter såsom möten, kontakter med anhöriga, kompetensutveckling med mera som inte heller ersätts idag utan sägs ingå i brukartiden.