”Varsågod, ett hederspris för superidioti”
Vi kan skicka raketer till Mars och klona får, men det är tydligen omöjligt att göra vettiga scheman för vårdpersonalen. Hur svårt kan det vara? skriver Karin Lorentsson.
Karin Lorentsson
Fredag kväll. Jag är så sleten att jag inte ens brytt mig om att sätta på tv:n. Jag har tänt ett ljus, hällt upp ett glas cola och sitter här och bara älskar att det är tyst. Funderar på arbetstiderna vi har i vården. De är rätt jäkla föråldrade vid det här laget.
Jag fattar inte hur man kan skicka raketer till Mars, borra sig in i jordens inre och tömma planeten på gamla döda kryp, hur man kan forska i stamceller och klona får…
Samtidigt som man inte kan pussla ihop vettiga scheman för vårdpersonalen!?
I ett desperat och misslyckat försök till uppryck så tillsätter de någon ”expert” som uppfinner och hittar på namnet hälsoschemat (heltidsresan). Och katastrofen är total.
Hur svårt kan det vara? Man kan nästan tro att de vill köra skiten ur en generation undersköterskor i taget. Ut med de gamla och slitna och in med de nya. Så sliter vi ut dem med.
I ett desperat och misslyckat försök till uppryck så tillsätter de någon ”expert” som uppfinner och hittar på namnet hälsoschemat (heltidsresan). Och katastrofen är total.
Hade de bara frågat mig, eller vem som helst av mina undersköterskekollegor i detta avlånga land så hade vi fixat till scheman och arbetstider i ett nafs. Så att de passade alla. (Och helt gratis till och med.)
Men näej… Experten fick fett betalt och förstörde kvaliteten i vårt jobb ännu mer.
Hederspris för superidioti tilldelas de flesta av Sveriges kommuner. De lyckades få oss att känna oss ännu mindre värda och som bottenskrapet i en redan sargad hierarki.
Grattis. Hederspris för superidioti tilldelas de flesta av Sveriges kommuner.
De lyckades få oss att känna oss ännu mindre värda och som bottenskrapet i en redan sargad hierarki. Nu ska här sovas. Nattinatti.
