Många anställda i vård- och omsorg vittnar om hur tufft det är att arbeta med skyddsutrustning som munskydd, andningsskydd och visir. Över 450 anmälningar om arbetsskador orsakade av munskydd och andningsskydd har hittills gjorts under pandemin.

I Västerbotten genomfördes under våren en enkät med nästan 3000 anställda i äldreomsorgen i 15 kommuner, de flesta undersköterskor. Och resultatet visar att många lider av att arbeta med skyddsutrustning.

42 procent svarade att det är extremt jobbigt eller mycket jobbigt att arbeta med skyddsutrustning. Vanligast var att det upplevdes som varmt och kvavt och att det kändes svårt att andas genom munskydd och andningsskydd.

Andra problem var hudirritation och huvudvärk.

Ansvarig för enkäten är Anders Johansson, som är vårdhygienöverläkare i Region Västerbotten och ordförande i Svenska hygienläkarföreningen. Han påpekar att skyddsutrustning ofta är nödvändig för att skydda både vårdtagare och anställda. Men man behöver samtidigt ta hänsyn till hur det påverkar arbetsmiljön.

– Jag ville ta reda på om det här har försämrat arbetsmiljön för personalen. Det tycker jag att vi är skyldiga de anställda. Vi har ju i princip tvingat dem att ha på sig skyddsutrustning, säger han.

Anders Johansson, vårdhygienöverläkare.
Anders Johansson, vårdhygienöverläkare.

Studien visar att andningsskydd är det som personalen tycker ger mest besvär. Munskydd tolereras av fler, troligen för att det inte är lika tätslutande.

En majoritet av de kvinnliga anställda svarade att två till tre timmar med andningsskydd är lika jobbigt som att arbeta en hel arbetsdag utan. Männen upplevde mindre besvär.

I dag finns ingen tidsgräns för hur länge anställda får arbeta med skyddsutrustning utan paus. Men Vårdhygien Västerbotten har tagit upp problemet i sina rutiner.  Det är dock inte bindande för arbetsgivarna.

– Vi har skrivit att i praktiken orkar man sällan jobba mer än tre till fyra timmar med andningsskydd. Det innebär att man bör organisera jobbet så man kan ta en paus efter den tiden, säger Anders Johansson. 

Han säger att det är baserat på egen erfarenhet av att arbeta med andningsskydd och på att ha arbetat i 15 år med andra som använder skyddsutrustning. 

– Det är sunt förnuft och att vi vet hur jobbigt det är. 

Att väga arbetsmiljöpåverkan mot skyddseffekter är svårt. Det behövs nationellt samarbete mellan experter på vårdhygien och arbetsmiljö för att komma fram till en rimlig policy.

Anders Johansson, vårdhygienöverläkare

Anders Johansson tycker att användningen av skyddsutrustning inte har styrts tillräckligt noggrant och baserat på kunskap under pandemin. På en del håll har all personal använt både visir och munskydd, i syfte att skydda vårdtagarna. Trots att det saknas vetenskapligt stöd för att det behövs. 

Johansson hoppas att studien ska leda till en diskussion om hur skyddsutrustning påverkar arbetsmiljön och att det ska regleras bättre nationellt, inte minst inför en ny pandemi. Frågan har fallit mellan stolarna då Arbetsmiljöverket och Folkhälsomyndigheten gör sina bedömningar oberoende av varandra.  

– Att väga arbetsmiljöpåverkan mot skyddseffekter är svårt. Det behövs nationellt samarbete mellan experter på vårdhygien och arbetsmiljö för att komma fram till en rimlig policy. Den har saknats under den här pandemin.

Efter att studien genomförts slopade man i Västerbotten krav på munskydd i lokaler där det bara är personal. Andningsskydd används sedan ett år tillbaka enbart vid verifierad eller stark misstanke om att en vårdtagare är smittad och bara under första sjukdomsveckan.