Det har minst sagt blivit mycket diskussion om Malmö stads nya policy att låta alla chefer få en smartphone där dom, i realtid, ska registrera allt dom gör under sin arbetsdag. När de ringer ett samtal ska de först logga in på enheten och tala om att de ska ringa. Samma om de ska ta emot ett samtal. Ska de jobba med sin dator ska de också logga in och berätta vilket program de ska arbeta i. Möten följer samma procedur. Och självklart får man inte glömma att avsluta och logga ut när uppgiften är slutförd.

”Tekniken handlar inte om övervakning”

Debatt

Enligt Malmö stad har det här ingenting med övervakning att göra och de lovar också att aldrig kolla vad cheferna har gjort under sin arbetsdag. Såvida inte behovet uppstår.

Nej, här skämtade vi till det. Det är inte Malmös chefer som ska utsättas för detta. Det är Malmö stads tusentals hemtjänstarbetare. Innan varje besök så ska vi logga in och sedan under besöket rapportera om allting vi gör. Och även om det vi inte gör. När besöket är slut ska vi avsluta besöket. Sen ska vi ta oss till nästa brukare och upprepa proceduren. Om vi gör fel och man kan se att vi gjort korrigeringar allt för ofta så kommer vi bli inkallade till chefen, har vi fått höra. Alltså samtidigt som systemet inte ska användas för att övervaka oss. Få ihop det den som kan.

Det här ska fungera som bevis på att vi verkligen utför vårt arbete hävdar Malmö stad. För till skillnad från att bara fråga oss om vi varit hos brukare X så anses det ha ett högre bevisvärde om vi programmerat in det i en mobil. Vi som jobbar känner det som att tilliten nu nått fryspunkten allt medan övervakningen nått oanade höjder.

Där det förr räckte med att göra jobbet har det de senaste åren krävts att vi först gör jobbet, för att sen berätta om det.

När det snarlika systemet Paragå infördes i Stockholm lovade politikerna att det inte skulle användas för övervakning – av personalen. Utan det var för att stävja fusk från de många privata hemtjänstföretagen. Även de privata företagen var tydliga mot sin personal att det inte skulle användas för övervakning. Att det var ett hjälpmedel för personalen. 

När vi pratar med kollegor från Stockholm idag så blir bilden en helt annan. Där kan man bli inkallad till chefen för att i detalj redogöra vad man gjorde igår. Tar ditt besök någon minut längre än kollegans så kan du tvingas förklara dig. Det är rimligt att anta att det kommer gå samma väg i Malmö.

Under åren har vi ju märkt hur man litat allt mindre på oss. Något vi är säkra på att många andra yrkesgrupper har gemensamt med oss. Där det förr räckte med att göra jobbet har det de senaste åren krävts att vi först gör jobbet, för att sen berätta om det. Rapporteringen om att vi utfört våra uppgifter känns ofta lika viktigt som själva jobbet. Vi antar att det har att göra med att det är lättare att kontrollera. För kontroll har blivit en av grundstenarna i verksamheten. Men nu när vi ska göra det i realtid så känns det som måttet är rågat.

Och vi undrar om inte Malmö stad tror att det påverkar den så viktiga kommunikationen med våra kära brukare när vi behöver ha mobilen på och föra in vad vi gör samtidigt? Det är i alla fall en risk vi tycker är uppenbar. Att vi tar bort ännu mer av det sociala ur hemtjänsten. En hemtjänst där vi för många är den enda sociala kontakten man har under en dag. Något som under pandemin förstärkts ytterligare. Våra kollegor från Stockholm bekräftar det här.

Varför måste vi övervakas på det här sättet? Signalerna det sänder ut är inte smickrande. Vad händer i en organisation utan förtroende för sin personal?

Men allt är inte negativt. Att vi kan få tillgång till arkiv och annat på vår mobil när vi är ute är bra. Där vi förr i tiden behövde jaga rätt på koordinator eller åka in till vår grupplokal kan vi nu istället få reda på personnummer, telefonnummer eller information om insatsen direkt i mobilen. Det är bra. Men varför måste vi övervakas på det här sättet? Signalerna det sänder ut är inte smickrande. Vad händer i en organisation utan förtroende för sin personal?

Och bara för att vara tydlig. Det finns inget för oss att vinna genom att privatiseras. Kontrollen blir inte mindre. Däremot kortas arbetstiden, lönerna och utbildningsgraden sänks. Och möjligheten att skriva det här utan repressalier och klargörande samtal. Något som vi väl alla lärde oss från Stine Christophersen och Attendo. Och vi fruktar lite grann att det här systemet är en förberedelse för att i Malmö införa den privatisering som så uppenbart funkat så dåligt i Stockholm.

Så vi ber er Malmö stad. Gör om, gör rätt. Ta bort övervakningen och börja bygga på förtroendet. Och om det finns fler kollegor i Malmö stad som håller med oss. Gör er röst hörd! Tillsammans kan vi ändra på det här.

Olga K Roos

Carina Södergran

Amina Ahmed

Anneli Hörnsten

Nicole Sjöberg Sooialo

Camilla Dahlqvist

Edina Hazurovic

Connie Gonzalez Mateo

Oili Myra Magnusson

Nerma SadikovicJessica Jönsson

Marie Jolin

Marie Ransland

Dimy Hanna

Salah Siala

Ben

Helena Wranell

Laura Porebska

Emina Husic

Lulzim Sopaj

Petra Kellerman

Anela Licina

Antonio Castillo

Idajete Alijaj

Caroline Larsen

Lena Åkerstrand

Rania Ali

Dana Bozinova

Ismail Gorbaz

Adam Blomgren

Salar Mahmoudi Hamidi

Teresa Soberg

Rosa Gonzalez

Mahmoud, Hafiz

Dorota Glebicka

Roshna Karim

Parwiz Obaid

Hidir Özen

Jessika Cerovic

Jonas Öjtorp

Farah Awad

Malee Kuebram

Irena Danielewicz

Mateo A Clavijo

Sunita Suljic

Katarina Kopras

Shenyan Li

Jennie Blumenfeld

Prapai Naenudon

Suzanna Bondesson

Linda Frimpong

Zobaida Siala

Margareta Reszke

Aida Ramic

Antigona Osa

Anna Balczar

Nadia Salloum

Sumaya Siala

Jehan Kartas

Fatlume Ukshini

Alaa Hassan

YZ

Marian Sacad Cali

Oscar Ekman

Samanta Ramadanovic

Nisveta Begic

Mai-Louise Lindholm

Amilie Le Roy

Jennie Södergren

Linda Dahlberg

Nermin Begic