”Dags för ett krafttag mot timanställningarna”
Satsa de extramiljarder som kommer till äldreomsorgen via statsbudgeten på att få bort timanställningarna. Fler fasta anställningar ökar tryggheten för personalen samtidigt som det ger en bättre omsorg, skriver Clara Lindblom och Robert Mjörnberg (V) Stockholms stad.
Clara Lindblom (V) och Robert Mjörnberg (V).
Coronapandemin har på ett smärtsamt tydligt sätt blottlagt underfinansieringen av äldreomsorgen. De tusentals dödsfallen inom äldreomsorgen har visat att vi måste prioritera upp äldreomsorgen för att bättre kunna skydda våra äldre i framtiden.
Därför har Vänsterpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna i riksdagen gått samman och fått igenom ett tillskott till äldreomsorgen i statsbudgeten på 4,35 miljarder kronor under 2021. För Stockholms del innebär det ett tillskott på omkring 300 miljoner kronor till äldreomsorgen, och det är pengar som den blågröna majoriteten i staden måste satsa på bättre arbetsvillkor och tryggare anställningar för personalen.
Coronakommissionen har riktat skarp kritik mot Sveriges hantering av äldreomsorgen under pandemin och gjort bedömningen att de höga dödstalen bland äldre har sin grund i den höga allmänna smittspridningen och strukturella brister inom äldreomsorgen. Och i juni förra året gjorde Smittskydd Stockholm en undersökning som visade att de äldreboenden där coronaviruset fick fäste hade en högre andel timanställda.
Det visar på något som vi i Vänsterpartiet har påtalat i många år, nämligen att arbetsvillkoren och anställningstryggheten inom äldreomsorgen måste bli bättre.
Fler fasta anställningar skulle öka tryggheten för personalen, men framförallt leda till en bättre omsorg för den äldre. Och om det är något som den här pandemin har lärt oss så är det att vi måste stå bättre rustade i framtiden.
Den höga andelen timanställningar inom äldreomsorgen har länge varit ett problem. Det leder till att varje äldre person får träffa många olika personer vilket leder till otrygghet och under en pandemi även till ökad smittspridning. Det skapar också en ekonomisk press på personalen att gå till jobbet trots symtom eftersom många timanställda inte får någon sjukpenning.
Att det ser ut så bland timanställda inom äldreomsorgen är ingen nyhet. Fackförbundet Kommunal har till exempel använt begreppet ”sjuknärvaro” länge, eftersom många timanställda helt enkelt inte råd att vara sjuka, för då kommer kanske aldrig det där samtalet om ett extrapass komma igen. Det är en ohållbar situation för de anställda och för de äldre, och den kan inte fortgå.
Nu när Stockholms stad får ett tillskott till äldreomsorgen på 300 miljoner kronor finns det inga ursäkter längre. Nu måste den blågröna majoriteten ta ett krafttag mot de otrygga timanställningarna i äldreomsorgen. Fler fasta anställningar skulle öka tryggheten för personalen, men framförallt leda till en bättre omsorg för den äldre. Och om det är något som den här pandemin har lärt oss så är det att vi måste stå bättre rustade i framtiden.
Personalen inom äldreomsorgen har under det senaste året arbetat hårt för att försöka ta hand om och skydda Stockholms äldre invånare mot smitta och sjukdom. Men de måste få bättre förutsättningar för att klara att göra det, det måste de ansvariga politikerna se till.
