De senaste 20 åren kan man se att intresset för dokumentärfilmen blivit större. Dokumentärfilmen är numera representerad på de flesta internationella filmfestivaler, säger Malin Wahlberg, professor i filmvetenskap, som bland annat forskat om dokumentärfilm.

Streamingtjänsterna har stora utbud och även på biograferna (innan coronapandemin) går det ofta att välja mellan flera olika dokumentärfilmer i  dag.

43 procent

2019 var 43 procent av de svenskproducerade biopremiärerna dokumentärer, enligt Svenska Filminstitutets årliga genomgång. Före 2003 var dokumentärfilmens andel betydligt lägre.

Sverige har också haft stora framgångar internationellt med dokumentärfilmer de senaste åren. 2013 vann Malik Bendjelloul en Oscar för ”Searching for Sugar man”.

Att det görs mer dokumentärfilm i  dag tror jag har att göra med att så många nu filmar och publicerar sig själva.

Gustav Forsberg

Dokumentärfilmaren Gustav Forsberg minns en annan tid. 1998 drog han i  gång Tempo dokumentärfestival i Stockholm.

– Det fanns inte mycket dokumentärfilm utanför SVT på den tiden, säger han.

Vi träffas på hans frilanskontor Apelsinlunden, på Södermalm i Stockholm. Vi går genom prång och vrår in till studion där bland annat diverse poddar produceras. Mikrofoner, sladdar, datorer, hörlurar och instrument samsas om utrymmet.

På det gröna filtbordet står en flaska handsprit, som en påminnelse om världen där utanför. På bordet lägger Gustav Forsberg också ett av de tidigaste programmen för Tempo och sitt röda halvätna äpple.

– Att det görs mer dokumentärfilm i  dag tror jag har att göra med att så många nu filmar och publicerar sig själva. Ungdomar är så vana att både se sig själva på film och att filma andra. Och de tänker inte i genrer på samma sätt.

Trots den ökande statusen för det dokumentära har det inte blivit lättare att vara dokumentärfilmare, enligt Gustav Forsberg. 

–  Jag skulle snudd på säga att det är svårare. Det finns så många medieutbildningar, flera känner sig kallade. 

Man brukar säga att dokumentärfilmen ljuger för att berätta sanningen.

Malin Wahlberg

Enligt Nationalencyklopedins definition ska en dokumentärfilm ”avse att säga sanningen om historiens eller samtidens verklighet”. 

Filmvetaren Malin Wahlberg tycker att definitionen är förlegad.

Materialet i en dokumentärfilm, ner till minsta kamerainställning, är ju alltid i någon mån föremål för planläggning och kreativa vägval, påpekar hon.

–  Man brukar säga att dokumentärfilmen ljuger för att berätta sanningen. Det handlar inte om manipulation, att medvetet vilseleda eller påtvinga någon annan en åsikt, utan snarare om att bjuda in åskådaren till reflektion eller riktad uppmärksamhet mot motivet eller ämnet. 

Jag känner mig ändå hoppfull om att fler blir aktiva i facken och att vi kommer att se fler filmer om det också.

Alex Veitch

Men hur ser det ut med arbetare och fackliga perspektiv inom dokumentärfilmen i  dag? Dokumentärfilmaren Alex Veitch är en av grundarna av Arbetarfilmfestivalen i Malmö, som startade 2017. Det är den första festivalen i sitt slag i Sverige. Den stöttas av några fackförbund bland annat. Förra året var Kommunal med som samarbetspartner. 

–  Det görs många filmer utifrån ett arbetarperspektiv eller klassperspektiv i många andra länder. Men i Sverige är det få filmer om det, säger Alex Veitch. 

Sedan 2017 har endast tre nyproducerade svenska långa dokumentärer visats på festivalen.

Är det den facklig kampen som saknas i Sverige eller är det filmer om den fackliga kampen som saknas?

–  Det hänger så klart ihop. Många i  dag, tror jag, känner att det är svårt att få till en förändring. Men det känns som att det är mer som händer nu.  Jag känner mig ändå hoppfull om att fler blir aktiva i facken och att vi kommer att se fler filmer om det också. 

Nästa gång Arbetarfilmfestivalen ska hållas, enligt planerna, är november 2021. Frågan är om någon längre svensk film med fackligt perspektiv kommer att visas då. 


3 x 3 filmtips

Malin Wahlberg professor i filmvetenskap
”Idomeni” av David ­Aronowitsch. Skildring av vad det innebär att bo i ett flyktingläger. Finns på SVT Play. 

”Transnistra” av Anna Eborn. Ett porträtt av några ungdomar som lever i Transnistrien. Finns att ­streama på SF Anytime.

”Silvana – väck mig när ni har vaknat” av Christina Tsiobanelis, Mika Gustafsson och Olivia Kastebring. Porträtt av artisten Silvana Imam. Finns att streama på SF Anytime.
Gustav Forsberg dokumentärfilmare som startade Tempo dokumentärfestival
”Greta” av Nathan Grossman. Om klimataktivisten Greta Thunberg. Går på bio just nu med begränsad publik. Finns på SVT Play.

”Guldfeber – stölderna på Kungliga Myntkabinettet” (tre delar) av Åsa Blanck. Om en fräck stöld av en uppburen chef. Finns på SVT Play.

”Bläckfisken och jag” av Pippa Ehrlich och James Reed. Om en dykare som följer en bläckfisk så gott som dagligen. Finns att streama på Netflix.
Alex Veitch dokumen­tärfilmare och en av ­arran­görerna av Arbetarfilmfestivalen
”Taxiklubben” av Johan Palmgren. Följer en förares kamp för att organisera taxiförare fackligt i Stockholm. Finns att streama på SF Anytime.

”Ni ska se att jag har rätt” av Saga Gärde. Bussföraren och Kommunals förtroendevalde Magnus Lunell och hans syn på fackets uppgift och det fackliga löftet. Finns att streama på Triartplay.

”When we fight” av Yael Bridge & Yoni Golijov. Handlar om en lärarstrejk i Los Angeles. Kommer 2021.