”Näthatande män ska avsnoppas”
Kvinnor förminskas och tystas på nätet. Det är hög tid att näthatet möter motstånd. Hur bemöter man det? När ska man anmäla? Tankesmedjan Tiden startar kampanjen ”Avsnoppat” för att bekämpa näthatet, skriver Maria Arkeby, Calle Fridén och Elsa Alm.
”Subba!”
”Fy fan i den blusen gissar jag att du aldrig får ligga.”
”Om inte du håller käften ska jag täppa till den på dig själv. Du borde våldtas och dö din jävla hora!”.
”Vem har du knullat för att få det där jobbet?”
”Inkvotering så det bara skriker om det!”
Ja, och så kanske en och annan kukbild också. Så ser vardagen ut för kvinnor som är aktiva på nätet. Världen över. Det är ett problem för dem som drabbas och det är ett problem för vår demokrati. Därför sjösätter Tankesmedjan Tiden kampanjen ”Avsnoppat”.
Kvinnor förminskas, trakasseras, hatas och hotas. På jobbet, inom fackföreningsrörelsen, i föreningslivet, i hemmet och på nätet. Inte minst, på nätet. Vi använder internet till privat kommunikation, men också till debatt, organisering och aktivism kring frågor som engagerar oss. Näthatet mot kvinnor är därför i allra högsta grad en demokratifråga och Tankesmedjan Tidens projekt ”Avsnoppat” syftar till att uppmärksamma problemet och stärka kvinnor som är aktiva på nätet.
Tydliga ”triggers” för näthat är exempelvis jämställdhet, rasism och hbtq-frågor. Då kommer de, manstrollen.
Tonen på nätet är inte sällan rå och utan filter. Människor adresserar personer de aldrig riskerar att träffa, eller gömmer sig bakom anonyma konton för att få utlopp för sitt uppenbara behov att spy ut hat mot andra. Men när det gäller hat, hot och trakasserier mot kvinnor så har det ofta en sexuell dimension, kopplad till kön och utseende. Det förefaller också vara så att politiskt aktiva kvinnor drabbas hårdare i allmänhet och att typen av frågor som diskuteras spelar roll för vad man utsätts för. Tydliga ”triggers” för näthat är exempelvis jämställdhet, rasism och hbtq-frågor. Då kommer de, manstrollen.
Biståndsorganisationen Plan International presenterade i oktober en global studie som visade att sex av tio flickor och unga kvinnor utsatts för hat och hot på sociala medieplattformar. Av dessa hade hälften hotats med fysiskt eller sexuellt våld. År 2017 gjorde människorättsorganisationen Amnesty International en studie bland 778 kvinnliga journalister och politiker i USA och Storbritannien. Flera miljoner twitterinlägg granskades och studien fann att dessa kvinnor utsattes för ett kränkande eller problematiskt inlägg var 30:e sekund.
Många kvinnor skräms till tystnad, när de ständigt mötas av påhopp från män och ger till slut upp att föra sin talan i de frågor som engagerar dem.
Om du blir utsatt – anmäl! Om du ser någon bli utsatt – anmäl! För tar du inte ditt ansvar och blir en del av lösningen, då är du en del av problemet.
Någon har upplåtit utrymme där detta kan pågå. Vilket ansvar har nätleverantörer, sociala plattformar (varav många omsätter miljardbelopp), kommentarsfält hos medier? Vi kan inte se att den frågan är färdigdiskuterad. Alla är ju överens om att mycket av näthatet är brottsligt, men vilket ansvar bär den som förmedlar kommentaren, inlägget eller mejlet? I dag kan rena dödshot förbli outredda därför att lagstiftningen skyddar nätbolagen och medierna. Kvinnors rätt att tycka saker, att vara med och påverka stryps därför att lagstiftningen inte hunnit med.
Vi behöver tydlighet kring vilka lagar det är som reglerar näthatet och var ribban går för när man ska polisanmäla. Ännu viktigare är dock att alla står upp mot den här typen av beteende. Om du blir utsatt – anmäl! Om du ser någon bli utsatt – anmäl! För tar du inte ditt ansvar och blir en del av lösningen, då är du en del av problemet.
Näthat är inget vi ska lära oss att leva med. Det är inget som kvinnor ska acceptera eller anpassa sig efter när de är aktiva på nätet. Samhället behöver starka, engagerade kvinnor i debatten. Manstrollen måste avsnoppas.