Det är Irene Svenonius (M), regionstyrelsens ordförande i Stockholm, som skickligt undviker att nämna att de tillbakadragna varslen inte är ett resultat av att hon och övriga styrande politiker har kommit till insikt och dragit tillbaka nedskärningarna. Sjukhusdirektören Björn Zoëgas är däremot tydlig med att varslen dras tillbaka för att de har lyckas minska personalen med naturliga avgångar. Han säger att det kommer att bli färre tjänster på Karolinska och att det kommer att bli tufft.

Det de styrande i regionen kan erbjuda de anställda är hjälp att prioritera de sjukaste när vårdskulden ska betas av. Men vad hjälper prioriteringar om man inte får fler kollegor?

Sparkraven ligger med andra ord kvar, och inga lättnader är i sikte. De extrapengar som regeringen tillför regionen för att komma till rätta med vårdskulden kan inte åtgärda grundproblemet som fanns redan innan pandemin: det finns för lite pengar i Stockholmsvården, och de som blir lidande är personal och inte minst patienter. 

Vårdpersonalen gav allt. Och de gjorde det med varsel om uppsägning hängande över sig. Nu säger många upp sig – de orkar helt enkelt inte mer.

Vårdpersonalen gjorde en storartad insats under pandemins inledande månader, med snabba förändringar för att möta krisen. De riskerade sin fysiska och mentala hälsa och offrade tid med sina familjer. De räddade många liv när de satte patienternas liv främst. De gav allt. Och de gjorde det med varsel om uppsägning hängande över sig. Nu säger många upp sig – de orkar helt enkelt inte mer.

Vårdpersonalen i Region Stockholm har gång på gång meddelat att de inte vill ha några applåder. De vill ha samma sak nu som innan pandemin: fler kollegor, drägliga arbetsvillkor och politiska beslut som möjliggör att vård kommer de sjukaste, sköraste patienterna till del.

Verkligheten är en svältkur på Stockholms akutsjukhus. Sverige har lärt sig, men har Stockholms moderatledda styre gjort det?

Moderaterna och de övriga blågröna partierna läger ut dimridåer om att vården har flyttat ut från sjukhusen till vårdcentralerna. Men om så skulle vara fallet, varför har de inte ökat anslagen till vårdcentraler eller avancerad sjukvård i hemmet? Om nu sjukhusen har fått mindre att göra, varför är vårdplatsbristen där värre än någonsin?

Verkligheten är en svältkur på Stockholms akutsjukhus. Sverige har lärt sig, men har Stockholms moderatledda styre gjort det? Det krävs ökad finansiering av vården i Stockholm och stopp för fri etablering av privata vårdgivare. Stockholmarnas skattepengar ämnade för vård skall gå till just vård. En bättre finansiering av vården skulle vara ett verkligt styrkebesked.