Vad gäller egentligen om tystnadsplikten på en arbetsplats? När någon får till exempel stroke eller reumatism pratas det inte så mycket. Men när det gäller coronasmittan verkar det som om man kan snacka hur mycket som helst kolleger emellan, inte minst på Facebook.

Detta kan vara känsligt, allra helst på små orter där alla känner alla. Ryktet går om olika personer, men det behöver inte ligga något i det alls eftersom det tar ett tag innan man vet om ­någon är smittad.

/ Anställd i hemtjänsten

Annett Olofsson jurist på LO-TCO Rättsskydd
SVAR: De som arbetar inom personal­administration och får information om anställdas hälsotillstånd eller personliga förhållanden, har tystnadsplikt enligt offentlighets- och sekretess­lagen. De får inte obehörigen röja sådan information. Detta gäller om arbetsgivaren är en kommun eller en region, medan sjuklönelagen påbjuder ­tystnadsplikt om arbetsgivaren är privat. Den som bryter sin tystnadsplikt kan ­dömas till böter eller fängelse i högst ett år. 

Om någon för arbetsgivarens räkning skulle lägga ut information på Facebook om en arbetstagares hälsotillstånd är det fråga om behandling av känsliga personuppgifter enligt dataskyddsförordningen, som i princip förbjuder detta.

En arbetsgivare får dock behandla uppgifter om sjukdom för att kunna betala ut sjuklön och för att kunna fullgöra sina skyldigheter till rehabilitering och arbetsanpassning. I övrigt får uppgift om sjukdom behandlas bara om den som uppgifterna gäller har lämnat ett uttryckligt, frivilligt samtycke eller själv har offentliggjort uppgifterna. 

På grund av arbetstagares beroendeställning kan de inte ge ett frivilligt samtycke till arbetsgivaren. Med ”offentliggjort uppgifterna” menas att den arbetstagare som de känsliga personuppgifterna gäller själv har gjort dem allmänt kända. Att arbetstagaren själv berättat för sina kolleger innebär inte att uppgifterna gjorts allmänt kända. Samma sak gäller troligen även om arbetstagaren själv skulle ha lagt ut uppgifterna på Facebook.