”Jag vill att människor känner igen sig i boken”

– I min genre är det ofta storstadstjejen som kommer ut på landet i högklackat. Unga tjejer på landsbygden syns inte så mycket i media och i samhället, säger Karin Janson.

– Det finns så många tjejer på landet som är kompetenta, starka och duktiga. Och de skryter inte om det. Det var därför jag hittade på Madde, en osynlig tjej på landet. Hovslagare är ett traditionellt manligt yrke men nu jobbar många tjejer med det.

Så mycket research behövde Karin inte göra för att skriva fram Madde, som gör praktik som hovslagare. Karins familj har tre hästar och hon känner en hovslagare. 

Madde är huvudperson i Karins nya bok ”Sweet home Dalarna” och påminner om Bridget Jones fast i lantlig tappning: Hon gör bort sig, är slarvig, kan inte laga mat och blir kär i någon som är tvärtom och dessutom lite snobbig. Niklas kommer från en annan värld än Madde, nämligen Stockholms övre medelklass. 

Om det inte varit coronakris hade jag träffat Karin Janson i hennes hemby Stora Skedvi i Dalarna, och sett Dalälven rinna förbi utanför fönstret där Karin har sitt skrivbord. Men jag kan se det framför mig när jag hör henne beskriva det i telefonen. Numera bor Karin även i Stockholm där hon har sin sambo. Därav kom idén att låta Madde träffa Niklas från Stockholm och låta deras världar krocka.

Det känns stort att ge ut en riktig bok

Karin slog igenom med ljudboksserien ”Byvalla” 2016, som senare gavs ut i pocket. Hon hade alltid tänkt att skriva en bok, men det hade inte blivit av. Så efterlyste Storytel manus för ljudböcker och Karin fick kontrakt på en bok. ”Sweet home Dalarna” är hennes första bok som ges ut som fysisk bok och ljudbok samtidigt.

– Det känns stort att ge ut en riktig bok. Det blir mer buller och bång för att det blir synligt. 

Efter succén med ”Byvalla” har det varit en process till att kalla sig författare. 

– Min pappa är bonde och mamma var dagmamma när jag växte upp. Jag och mina syskon är de första i familjen som gått på universitet. Jag pluggade till kulturjournalist och då såg jag att vissa ser det som så självklart att få vara en del av kultursfären och jobba med att skriva medan jag har fått kämpa mig in i det. Man föds med olika förutsättningar.

Att lyfta in klass och arbetsmiljö i feelgoodböcker känns inte så vanligt?

– Jag vill att människor känner igen sig i boken. Feelgoodgenren är ganska ny och jag tror att det kommer bli mindre likriktat. Sjöwall-Wahlöö tog in samhället i sina deckare och breddade genren och jag tror att feelgood kommer att gå samma väg.

Det var så mycket konstiga kunder

I boken får Madde jobb som städare, något Karin valde eftersom hon själv haft alla tänkbara städjobb, bland annat hemstädning.

– Det var så mycket konstiga kunder. Allt i boken har hänt på riktigt, som kunden som klagade på att det var fingeravtryck på toalettborsten. Och vi blev utkastade hos en politiker som var emot rut men hade städning själv, och så skulle hans partikolleger komma.

– Man kunde bli dåligt bemött om kunden var hemma, de kallade en för städerskan trots att de visste vad man hette. 

När Karin städade i en kommun skulle hon låna en bok efter arbetsdagen, varpå bibliotekarien sade: Den boken är nog för svår för dig. Det fanns inte i bibliotekariens värld att en städare kan ha ett stort läsintresse eller till och med ha studerat litteraturvetenskap.

Men under åren som Karin städade skrev hon ofta av sig efter arbetsdagen och de anteckningarna har hon haft nytta av nu.

Karin har just skrivit kontrakt på en uppföljare om Madde. Och då ska Madde få åka utomlands.