Ingrid Stenlund.

Ingrid Stenlund.

Ingrid Stenlund skriver dikter för sin egen skull och har inget mål om att bli läst av andra. Ändå skickade hon några dikter till Kommunalarbetaren som vi fastnade för.

– Eftersom jag använt så mycket från Kommunalarbetaren kändes det schyst att ge något tillbaka till er. Jag kan pyssla och klippa ut och klistra ihop rubriker från er tidning och brukar sedan skriva utifrån det. Jag har alltid haft ett stort samhällsengagemang även om jag inte har varit fackligt aktiv. 

Ett exempel är dikten ”jobbet där flest blir sjuka” som var en rubrik i Kommunalarbetaren. 

Kollage av Ingrid Stenlund.
Kollage av Ingrid Stenlund.

Sedan en tid tillbaka är dikterna hennes ­kanal för att ta in coronakrisen, vilket märks i texterna. 

– Vi är skonade på min arbetsplats hittills men jag läser väldigt mycket och hör andras berättelser. Att sätta mina ord på det blir mitt sätt att förstå, kanske förbereda mig på hur det kan bli här också med coronakrisen.

Ingrid Stenlund bor i Härnösand och jobbar som undersköterska i demensomsorgen. Hon är timanställd och har varit det sedan hon gick vårdgymnasiet, men har också gått musiklinjen på Bollnäs folkhögskola.

– Att jobba som undersköterska, så nära andra människor, det är nästan omöjligt att inte bli inspirerad och påverkad av andras liv. Och då måste jag skriva för att ta vara på det.

Hon lyfter även arbetsvillkoren i sina dikter. ”Intensiv övertid”, ”ont om personal, vem kan stanna kvar?”.

– Jag har alltid varit timvikarie och jobbat på olika ställen. Gemensamt för alla arbetsplatser har varit att folk som jobbat länge upplever att det dragits in.  


Några av Ingrids dikter

covid19

samma sak 
likadant 
igår idag 

samvetskval 
utan val
ont om personal 

/vem kan stanna kvar?/ 

tungt att andas 
men av vad? 
oro saknar svar

”jobbet där flest blir sjuka”

samhällsspegling
i grumligt vatten 
där vi vadar 

nej – springer
med vatten upp till knäna
som snart ska opereras 

en tidig sextioårspresent 
från staten
så pensionsåldern
kan höjas lite till

det dom kallar coronakrisen 

backintervaller
i stafett
det är brant men det går 

vi löser av 
turas om 

i stafett
varvar vi hemmaliv 
tidsfördriv med 
intensiv övertid 

varsågod nästa
kom igen spring nu då 

upp och ner i cykler
som en lampknapp av och på 

långt till markens hejarop
men i motvind hörs
inga applåder ändå

Fotnot: Fler av Ingrids dikter finns på Instagram­kontot @himmelsbro.