I och med las-utredningens betänkande kommer ytterligare ett angrepp på arbetsrätten. Tidigare har strejkrätten inskränkts. Vad som föreslås är ett avskaffat anställningsskydd. Det betyder att när det inte behövs någon saklig grund för att säga upp någon av personliga skäl – det vill säga fri sparkningsrätt och att man utökar undantagen i turordningsreglerna så att de blir helt betydelselösa – så blir de anställda rättslösa. 

Det är uppenbart att Socialdemokraterna antingen inte vill eller inte har förmågan att stå emot det nyliberalt extrema Centerpartiets krav. Om inte Socialdemokratiska partiet vill eller klarar det så är det upp till fackföreningsrörelsen att sätta ned foten på riktigt, för nu är de inne och nafsar på den fackliga ryggraden.

Det är dags för LO att sätta hårt mot hårt mot politiken och tvinga dem att agera. Om politiken ger sig in på arbetsmarknadsparternas arena med hot om lagstiftning så kan vi i fackföreningsrörelsen göra motsvarande och hota med generalstrejk om de inte gör som vi önskar. Vi är många och de är få.

Därför bör vi inte bara nöja oss med att stoppa las-förslaget utan även kräva att inskränkningarna i strejkrätten rivs upp.

Detta skulle vi dessutom inte göra bara för de som drabbas direkt av försämringarna i förslaget, inte ens bara för alla medlemmars skull. Detta handlar om hur vi ser på människovärde och trygghet i livet i allmänhet och på arbetet i synnerhet. Vi som arbetar fackligt och följer politiken på det arbetsrättsliga området förstod att arbetsköparsidan med Svenskt näringsliv, Företagarna, Timbro, de borgerliga partierna med flera inte skulle vara nöjda med inskränkningarna i strejkrätten, trots försäkringar om detta. De fick blodsmak och ville ha mer och regeringen pådriven av Centerpartiet levererade.

Därför bör vi inte bara nöja oss med att stoppa las-förslaget utan även kräva att inskränkningarna i strejkrätten rivs upp. Åtta år med alliansregeringen lärde oss att visar man tillräckligt med självförtroende och är fräck nog så kan man driva igenom vad som helst. Vi är övertygade om att en generalstrejk inte ens behöver bli verklighet. Hotet är nog.

Är det någon gång det är dags att hota med generalstrejk så är det när hela fackföreningens existens är hotad.

Nu säger kanske någon dysterkvist att då kommer nya lagstiftningar som gör det ännu svårare och kanske olagligt att strejka. Fine! Låt dem försöka förvandla Sverige till USA. Ett land som nu står på randen till social och ekonomisk kollaps. Ett land där visserligen fackföreningsrörelsen är väldigt svag i jämförelse med i Sverige.

Men glöm inte att de heller inte är bundna av någon fredsplikt. Ju längre ner i skorna makten pressar en allt större del av befolkningen, desto kraftigare bli reaktionen när folket inte längre har något kvar att förlora. Svenska folket må vara fogligt men sådant kan förändras snabbt med kraftigt försämrade levnadsvillkor. Det tror vi inte att svenska politiker och näringslivet är beredda att riskera.

Är det någon gång det är dags att hota med generalstrejk så är det när hela fackföreningens existens är hotad.