De ses vid ändhållplatsen vid östra Ersboda i Umeå. Anna-Karin Vänman och Abel Seyoum möts genom att låta sin ena sko nudda den andras.

Coronasmittan har förändrat villkoren för dem som bussförare, på många sätt till det bättre, enligt Anna-Karin Vänman.

– Det är ju självklart inte bra att många tvingas hålla sig hemma. Resandet i våra bussar har minskat med 50-75 procent. Vi saknar gymnasieeleverna, studenterna och många äldre passagerare. Det är knappt någon med rullator som åker med oss i dag, säger hon.

Men allt detta gör att det är lättare att hålla tidtabellen. Färre stopp, på- och avstigningar och färre bilar på vägarna gör att bussen tar sig fram snabbare.

Anna-Karin Vänman.

Jag har svårt att se att vi accepterar efter krisen att allt går tillbaka till hur det var förut.

Anna-Karin Vänman, bussförare

Normalt finns inte tid att gå ut och sträcka på sig vid ändhållplatserna, än mindre att ta ett kort snack med en annan förare. Större delen av, eller ibland hela, reglertiden mellan turerna äts då upp av förseningar på grund av för tighta tidtabeller.

– Nu finns tid att till och med ta en promenad. I går var jag vid ändhållplatsen mot Holmsund och gick i nära tio minuter i solskenet utmed Umeäven. Det var så fint att se isflaken som gled förbi i vattnet, sommaren är på väg, säger Anna-Karin Vänman.

Sedan tidigare, före coronasmittan, flyttades kortläsarna till mitten av bussen. Det var på initiativ av Anna-Karin Vänman som också är ordförande i trafikklubben i Kommunals sektion i Umeå.

I slutet av mars stängdes framdörrarna för på- och avstigning. Stolsraden närmast föraren är avspärrad liksom gången fram till föraren.

– Så det känns ganska tryggt, även om rädslan för smitta hela tiden finns där, säger Anna-Karin Vänman.

Nu har hon nu fått nya argument för hur villkoren kan vara utan stress, försäljning av biljetter och risk för hot.

– Jag har svårt att se att vi accepterar efter krisen att allt går tillbaka till hur det var förut, säger hon.