Jobbar du i kommunal eller offentligt finansierad privat verksamhet och anser att det finns en uttalad eller outtalad tystnadskultur på din arbetsplats? Då är du långt ifrån ensam. Under den senaste veckan har jag reflekterat mer än vanligt över att så många arbetsgivare, anställda och beslutsfattare i vårt samhälle inte känner till vad meddelarfriheten betyder.

Arbetsgivare verkar inte känna till rättigheten för de anställda att kunna vända sig till media för att berätta om allvarliga missförhållanden, till exempel att de inte får rätt skyddsutrustning i sitt arbete mot covid-19. Att det allt oftare felaktigt hänvisas till GDPR eller den personliga integriteten från arbetsgivarens håll. Vilket är helt felaktigt. 

Det är på sikt en allvarlig utveckling för demokratin. Titta bara på Ryssland och de läkare som kritiserat sjukvårdspersonalens situation till följd av covid-19. Att de sen skulle ta livet av sig själva genom att kasta sig ut genom sjukhusfönstren där de jobbar känns föga troligt. Just därför vill jag trycka extra mycket på vikten utav utbildning kring meddelarfriheten så att det aldrig någonsin råder några tvivel om vad som gäller. 

Vår samhällskonstruktion bygger på en balans och öppenhet där media eller vem som helst, har rätt att begära ut offentliga handlingar för att kunna granska verksamheterna som finansieras utav våra gemensamma skattepengar. 

Det är viktigt för de seriösa aktörerna oavsett om de är privata eller kommunala då det är en kvalitetssäkring att media kan begära ut offentliga handlingar och på så vis granska verksamheterna, cheferna, ekonomin eller arbetsförhållandena. På det viset riskerar de oseriösa att hamna i strålkastarljuset.

Rätten att berätta om missförhållanden ingår i det så kallade meddelarskyddet.

Den 16 februari 2017 fattade Sveriges riksdag ett beslut om att stärka meddelarskyddet för privatanställda i offentligt finansierad verksamhet. Den som arbetar i en privat verksamhet inom vård, skola och omsorg fick från och med den 1 juli 2017 motsvarande rätt som offentligt anställda att berätta om missförhållanden till media. Det gäller verksamheter som helt eller delvis finansieras av skattemedel. Rätten att berätta om missförhållanden ingår i det så kallade meddelarskyddet.

Meddelarskyddet innebär också att den som bedriver verksamheten inte får efterforska vem som har berättat om saker till media. Den som gör efterforskningar som strider mot lagen kan dömas för brott. 

Meddelarskyddet gäller för anställda på statliga myndigheter och kommunala myndigheter, kommunala bolag som kommunen har en avgörande beslutanderätt över, verksamheter som finns upptagna i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen, privat vård, skola och omsorg som är offentligt finansierade. Men meddelandeskyddet gäller inte statliga bolag och den privata verksamheten i övrigt. 

Utan meddelarfriheten hade till exempel inte Macchiariniskandalen vid Karolinska institutet kunnat avslöjas. Ta vara på din frihet – många i våra grannländer betalar med sitt liv.