Annie Ernaux.
”Åren” är en imponerande och magnifik roman av Annie Ernaux, en av Frankrikes främsta nutida författare. Med den här boken skapar hon något alldeles nytt av genren självbiografi. Det är inte ett jag som berättar, det är man, vi och i många fall hon.
Hon har likheter med författarens liv men det är inte bara hennes liv som berättas, Annie Ernaux skriver fram ett kollektiv som växer upp efter andra världskriget. Vi följer kvinnan i boken, och det kollektiv hon tillhör, ända från födelsen på 40-talet fram till 2000-tal.
Flickan växer upp i en katolsk familj i Frankrike. Föräldrarna driver kafé med speceriaffär. Annie Ernaux gestaltar så otroligt väl hur flickan registrerar vilken klass hon tillhör, hur flickor från de olika skikten inte talar med varandra i skolan. Vem har råd med kylskåp? Vem har senare råd med bil?
Flickan studerar, gör en klassresa mot ett mer borgerligt liv, jobbar som lärare. Man gifter sig, får barn, skiljer sig, åldras. Innan dess har man gjort abort i hemlighet i ett kök. För att många år senare följa kampen för fri abort och P-pillret som gör en ”lika fri som en man”.
Det personliga går in i det värdsliga: Algerietrevolten, studentrevolterna 1968, Berlinmurens fall, 11 september, presidentskiften, fackförbund och arbetslöshet.
(Texten fortsätter nedan)
Boken är fylld av franska referenser, som svensk läsare (och frankofil) har jag inte koll på alla, men det gör ingenting. Det som Ernaux skriver är så allmänmänskligt och man kan minnas vilken populärkultur och vilka produkter som kantat ens eget liv.
Boken är ett detaljerat tidsdokument över vilka filmer man ser, vilken choklad man äter, vilket schampo man köper. Och slutligen datorer och mobiler.
Det som gestaltas är framväxten av ett samhälle som allt mer domineras av konsumtion. Vilket blir särskilt tydligt under coronapandemin då en stor del av samhället står och faller för att vi inte längre konsumerar varor, tjänster och resor som vanligt.
