Din nya roman handlar om fyra män som jobbar i hemtjänsten, varför skrev du om män?

– Jag ville att de här männen skulle få berätta om det här jobbet, framför allt huvudkaraktären Peter. De är lite machomän och kommer från lite mer statusfyllda jobb. Jag ville att de skulle få känna på det här jobbet som är kvalificerat och svårt med dåliga arbetsförhållanden. De sätter i gång en aktion för att förändra, men hur går det när man försöker protestera inom vård och omsorg? 

Hur var det att skriva från männens perspektiv?

– Det var roligt att våga känna i skrivandet hur det skulle vara att vara man i den här miljön. Det kommer vittnesmål från kvinnor i vården och det är som att ingen lyssnar på dem. Peter och hans kompisar tror att de ska bli lyssnade på, och jag ville själv se om det funkade. Det har hänt en del sedan jag skrev boken. I dag kan en överläkare säga att det är sjukt och ingen lyssnar på honom heller.

Vad har du själv för erfarenhet av hemtjänsten?

– Jag har jobbat i hemtjänsten under 80–90-tal och återvände för några år sedan. Jag gillade det jobbet men jag fick en chock när jag återvände för det var så förändrat, med den här tidshysterin. Man kände sig jagad hela tiden, det beskriver jag i boken. Det är ovärdigt. Och förr var de äldre inte lika sjuka som i dag. Jobbet är oerhört kvalificerat i dag. 

Du har skrivit tre romaner tidigare, vad handlar de om? 

– Jag har skrivit en spänningsroman och en science fiction för unga vuxna. Den tredje romanen skulle ha getts ut av ett av de största förlagen men det sprack. Efter det har jag gjort allt själv, jag gör omslag och sätter inlagan och tar hjälp med till exempel korrektur.