”Kan Greta, kan vi!”

Om några få år kommer Gretas generation vara våra arbetskamrater. Frågan är om de kommer att vara nöjda med ett passivt medlemskap där sanningen fortfarande är att unga inte vill, kan eller vågar engagera sig?  Är Kommunal redo för nästa generation? 

Frågorna om hur vi ska engagera unga i facket är lika gammal som arbetarrörelsen, svaren och lösningarna däremot måste vara dagsfärska. I fackföreningsrörelsen i allmänhet och i Kommunal i synnerhet går engagemanget för ungas inflytande i toppar och dalar. Det som alltid gäller i vår verksamhet är att dagens problem behöver dagens lösningar, relevansen är det vägledande ordet. 

Viktigast av allt är att Kommunal måste ta oss unga och våra frågor på allvar. Allt vi känner till är bostadsbrist, andrahandskontrakt, otrygga anställningar och nedskärningar. Lägg till den tickande bomben som klimatet är. Man kan säga att vi har fått växa upp med domedagen vid horisonten.

När vi får höra om hur det var ”förr” så kunde det lika gärna vara ur en saga: Fick man en tillsvidaretjänst på heltid och ett förstahandskontrakt på en lägenhet bara för att du frågade om det? Dra den om Rödluvan också. Jag kan lova att på i stort sett varje möte där det pratas ungverksamhet så är det någon stjärna som ska förklara att ”vi har försökt men de unga vill inte”. Varje gång det sker så cementeras problembilden att det är de unga som inte vill. 

Vi måste göra upp med gamla ’sanningar’ om att unga inte kan, vill eller vågar engagera sig.

Men vet ni vad, i all den här misären så håller någonting på att hända. Människor över hela världen börjar säga ifrån och ställa krav. Dessutom är det just unga som är ledande och framträdande. Det har nog inte undgått en enda människa att Greta Thunbergs klimatstrejk har tagit sig från riksdagstrappan till FN och på vägen blivit en global rörelse. Kan Greta, kan vi.

Vi måste göra upp med gamla ”sanningar” om att unga inte kan, vill eller vågar engagera sig. Kanske kan det vara en idé att ta reda på hur vi unga vill engagera oss i stället för att försöka forcera vårt engagemang i förbestämda och gamla former. Kanske kan det vara en idé att fråga sig varför vi unga inte vill engagera sig hos oss i stället för att återigen konstatera att ”unga vill inte engagera sig”?

Vi unga är redo för nästa steg, fackföreningsrörelsen är ingenting utan aktiva medlemmar och ska vi klara av de utmaningar vi står inför måste alla med på tåget. Vi måste göra upp med vår stela organisation innan vi är en fackförening som är självklar för unga människor att engagera sig i, i dag och i morgon.