Jag läser en artikel i Dagens Samhälle om hur Göran Johnsson, den nationella samordnaren för kommunal äldreomsorg, ser på hur man ska tillgodose behovet av att rekrytera 200 000 personer till välfärden.

Det jag reagerar på och som får mig att sätta kaffet i halsen är följande:

”– Då behövs männen inom vården. Målet bör vara hälften män och hälften kvinnor precis som i industrin. Men för att nå dit måste arbetsvillkoren och organisationen bli mycket bättre. Äldreomsorgen måste till exempel sluta med delade turer, krångliga rutiner och börja ge de anställda större ansvar och frihet.”

Jag vet att det inte är Göran Johnsson som hittat på det här själv, utan att det står i den utredning som nu görs om att man måste locka in fler män för att uppnå en jämnare fördelning av män och kvinnor i välfärdsyrkena.

Absolut att det behövs vara en jämnare fördelning av män och kvinnor, det är jag bara positiv till, men att säga att villkoren måste ändras för att locka just män till våra yrken är lite som att säga att de villkor vi har nu duger bra åt oss kvinnor, att vi får gilla läget liksom och stå ut tills dess att männen kommer och räddar oss typ.

Är inte vi kvinnor (och män) som redan sliter inom äldreomsorgen värda en bättre arbetsmiljö och hållbara arbetstider utan att det måste handla om männen?

Men det jag reagerar starkast på är just hur han säger det, att för att MÄNNEN ska vilja jobba i äldreomsorgen så måste villkoren ändras. Varför då undrar jag? Varför måste de ändras just för männens skull?

Varför inte bara konstatera att om man ska kunna locka fler, både män OCH kvinnor till att vilja jobba i äldreomsorgen så behöver villkoren ändras, inte ändras bara för männens skull, utan för alla oss som redan jobbar i vård och omsorg och som varje dag, dygnet runt ser till att välfärden fungerar. Och de behöver ändras redan nu! Innan det är försent.

Varför ska vi behöva vänta på att männen söker sig till vården innan statusen på vårt yrke höjs och vi får de förbättringar som vi behöver för att få den arbetsmiljö och de arbetsvillkor vi är värda?

Är inte vi kvinnor (och män) som redan sliter inom äldreomsorgen värda en bättre arbetsmiljö och hållbara arbetstider utan att det måste handla om männen?

Är männen och deras arbetsvillkor så mycket mer värda än kvinnors?